I'm coming home for Christmas.

Först och främst; Grattis till världens bästa morfar som fyller år idag!

Igår var jag sådär duktig, ni vet som man bara är ibland. Jag kunde bocka av fem saker på min lista. Och det är en ganska tung lista faktiskt. Jag lämnade in min ledighetsansökan och fick godkänt. Jag bokade biljetter till Sverige, vilket betyder att jag med all säkerhet kommer att komma hem till jul. Rätt så fantastiskt faktiskt. Pressen på min familj ökar ju rätt så radikalt dock, för att det finns mycket de måste ha gjort tills att jag kommer hem den tjugonde. Mitt tips är att ni göra upp en lista redan nu på vad som ska finnas när jag kommer, ni vet; Knäck, tomtarna på matsalsbordet så det bara är att ställ ut dem osv...

Jag har börjat få rutiner. Vilket är bra och lite tråkigt. Jag har inga nycklar till centret än, men är med på Planning Centre (digitalt planeringssystem som är skitbra!) och jag har fått uppgifter till veckans 'Familje-mässa' på Memorial Centre. Jag har fått en plats helt enkelt. Som en parkeringsplats med mitt namn på.

Sverige är verkligen skitbra. Det är ett fantastiskt land! Inte nog för att vi har en hel dag då vi käkar kanelbullar, utan vi får också träffa tomten på riktigt! I de flesta länder så kommer han på natten eller morgonen, men vi får ju minsann skaka hand med honom. Vi har också något som kallas Autogiro, vilket de inte verkar ha hört talas om här då lönerna betalas ut i checkar som tar tre dagar att lösa in. Effektivt? Nej. Man kan heller inte söka tidtabeller för kommunaltrafiken på Internet (Östgötatrafiken; Alla hårda ord som jag yttrat om dig tar jag nu tillbaka!). Som Sven sa: 'England ligger en timma och fyrtio år efter oss.' Sant så sant.

Det här med fria telefonsamtal till Sverige kan annars vara en av världens bästa uppfinningar. Jag har sagt det förut, men fortsätter upprepa det. Det har blivit lite av ett standardinlägg när alla frågar om jag kommit till rätta än; 'Ja, dessutom har jag ju fria samtal hem, så det gör allting lite lättare. Man får ladda batterierna lite nästan varje kväll...' Tack Antonio Meucci och Alexander Graham Bell.

Igår pratade jag med Johanna (Roshamn) lite mer än en timma och vi kom fram till att hon förhoppningsvis ska komma hit i november. Det kommer att bli helt perfekt, då jag får någon att leta julklappar med (hon känner ju de flesta jag ska köpa till dessutom, idéer är ju alltid bra) och nåt att se fram emot innan jul. Hoppas hoppas.

Jag mår bra, men börjar längta hem lite. Kristin sa att det var bra och helt naturligt. Jag litar på det och ser ett One Tree Hill-avsnitt på en lång dag. Godnatt!