lördag 25 september 2010

Say it's possible.

Idag började jag 10. Centre duties stod det på schemat.

Först och främst kan jag meddela att 'the Swedish puddings' blev perfekta, och att vår koreanska/svensk-afton var hemskt trevlig. Andy är mycket underhållande och kunde alla låtar på Emmas party-lista från studenten. Fiona var tyvärr sjuk, men Borams vän Julia kom istället.

Hur som. På jobbet idag fixade jag och Andy allt som behövdes för en endagskonferens. Kaffe, te, lite godis, stolar och sånt ni vet. Efter det fick jag den stora äran att ringa telefonsamtal. Till engelsmän (och en kvinna). På engelska. Det var skitläskigt. Så rädd har jag inte varit sedan... Jag stod på Heathrow och väntade på mina väskor. Jag klarade det dock utan att staka mig alltför mycket och Jane som arbetar på kontoret sa att jag gjorde 'ett fantastiskt jobb'. Hm...

Hade mitt första 'supervisor-möte' med Edda idag också. Först åt vi lunch hemma hos henne, vilket var kalasgott som vanligt. Idag bjöds jag på en fantastiskt god köttgryta (vilket var extra bra, eftersom kött är dyrt, hehehe....). Efter det diskuterade vi mina tre veckor i England och hur vi tyckt att det har gått. De verkar vara nöjda med mig, så jag lär få stanna till juli. Vill inte säga för mycket, men det ser också ut som att jag kommer hem till julafton! YEEEHAA! Detta betyder, min kära familj, att allting, måste vara perfekt när jag kommer hem. Jul-Hitler kommer att märka om någonting fattas. Ja, det sista var ett hot.

Ikväll ska Boram och jag på filmkväll hos Hatun, en turkisk och väldigt bestämd tjej som hjälper till en hel del i kyrkan. Hon är asskön för hon säger alltid allting väldigt kort och koncist. Lite okänsligt ibland men det är en frisk fläkt bland alla artiga britter.

Middagen hos Jeanette i torsdags, efter Stagecrew, var också himlans trevlig . Hennes man Mark (som har svenska rötter, yey) lagade sjukt god mat och vi fick träffa Erica som varit barnvakt åt deras dotter tidigare. Hon ska vara här ett år och plugga, och hon är tjugofyra. Inte alltför stor ålderskillnad alltså. Eftersom jag är så mogen för min ålder liksom. Mark kunde massor om det svenska valet så fick diskutera det lite mer, och så berättade de att de brukar ha Eurovision Song Contest-kvällar! Fantastiskt skönt att ha den biten räddad!

Britter tycks gilla IKEA och Sverige. Vilket är kul för mig, för jag får skryta lite om mitt fina hemland. Trodde inte att jag kunde bli mer hemmakär, men sen jag kom hit har jag blivit ännu mer gentemot lojal mot gamla Svedala. Adjökens!

1 kommentar:

  1. Längtar redan efter nästa reserapport. Snygga kängor förresten. Såna hade jag för cirka 30 år sedan!! Nyss landat från Rhodos 35-40 grader varmt i skuggan. Sverige är fint, det ser man tydligast när man varit bortrest ett tag! Nu kommer höstkylan så flip-flop av och vinterjacka på! Kram go-Beccis från grannarna!

    SvaraRadera