Travel like in songs.

Allting är upp och ner, hit och dit.

Lite rörigt med andra ord. Men för tillfället, då jag rensar min garderob och lyssnar på julmusik med mina systrar, så känns det rätt okej. Det är faktiskt rätt så dags att åka snart och det känns bra. Om en vecka, när jag sitter på mitt rum i blöta GX kanske det inte är riktigt lika okej.

I fredags kramade jag ett par fina vänner för sista gången på ett tag. Dagen började med äppelpaj och pussar hos Britta. Hon och Peter passade på att sno all inspiration jag kunde uppbåda inför hösten med de nya konfirmanderna, under tiden som jag fick mysa med hennes ungste son Albert. Jag frågade om han vill åka med mig, men han trodde att det nog skulle bli tråkigt att åka i en resväska så länge.

Åkte i till Motala (en bit av mig dör varje gång jag gör det) för att luncha med Eliane. Jag fick ett fint brev som var jobbigt att läsa eftersom det blev suddigt i ögonen titt som tätt. Efter det fikade vi vidare med Emma och Oliwia. Lite mer jobbigt hejdå-trams blev det. Det är rätt bra att det börjar ta slut på folk att säga hejdå till.


Packningen går framåt iallafall! Ska snart börja med prioriteringen, så den största biten är redan gjord. Övervikt på SAS kostar dessutom bara 105 kronor per kilo. Inte svinbilligt helt enkelt. Det här är bara början...

På något vis ska det väl gå. La familia får hjälpa mig lite tror jag. Mamma brukar vara bra på det mesta. Och pappa och Erica är så logiska. Johanna är mest bara rolig och inte så bra på att fokusera. Det löser sig. Tror jag.

Break the news.

Följ min blogg med bloglovin.

September.

En kort presentation kan väl var påpassligt;

Hej. Mitt namn är Rebecca Olovson, jag är nyss fyllda nittion är och har bott i samma hus i hela mitt liv i den lilla staden Vadstena. Om exakt en vecka ska jag flyga över till en ö i Atlanten, med främsta syftet att arbeta där ett år. Eller elva månader för att vara exakt.

"Hur?" Tänker du kanske då. Jo, som volontär genom Svenska Kyrkan. Volontäråret är ett program som genomförs årsvis, som vill hjälpa unga människor att komma ut i världen. Genom Sv. Kyrkan skickades jag vidare till TFG i Storbrittanien, som i sin tur gav mig ett erbjudande om att få komma till Gerrards Cross.

Staden har drygt 7 000 invånare, och ligger ungefär tre mil utanför London (=20 minuter med pendeln till Liverpool Station). Vad mitt arbete ska gå ut på är jag inte riktigt säker på, men min titel kommer att vara 'Ministry assistant' med inriktning på barn i åldrarna 0-11. Jag kommer att få vara med att planera, anordna och leda olika barngrupper samt sitta i kyrkans reception en del.

Jag inte tycker att det är snyggt med bilder och sånt trams i bloggar, men jag har gjort en kompromiss med mig själv genom denna blogg. Min gamla blogg är kvar, precis som den alltid har varit på Passagen (med känslor och psykoanalyser), men eftersom hela England-projektet är ett sidospår så får det en egen hemsida.

Här kommer ni alltså kunna följa mig i England, se bilder och hålla er uppdaterade angående mina Skype-tider. Det lättaste är om ni bara börjar prenumerera på bloggen via Bloglovin direkt, så slipper ni klicka runt utan koll.

Jag hoppas att detta kan fungera som en bra uppdatering för er, liksom era bloggar är det för mig. Synpunkter och kommentarer mottages varmt. Om en vecka åker jag. Kanske är dags att börja packa?