Melt my heart to stone.

Igår gick jag in på Fishers för första gången sedan sedan december.

En fattig volontär är ju näst intill tvungen att handla på Tesco, även om det kanske är mer politiskt korrekt att handla i den lokala, privatägda och mer personliga mataffären. Jag känner ju till och med butiksägaren (så litet är Gerrards Cross...). Hur som. Jag gick runt där och tittade i deras roliga hyllor; De har mer spännande saker än Tesco och Marks & Spencer, då de köper in saker från hela världen. Och rätt vad det var, så var de där. Poptarts. Som jag ALLTID velat prova. En chokladvariant fick följa med hem. Funderar fortfarande på om det är värt att bryta 'fastan'/avgiftningen för dem...

I fredags åkte jag till IKEA eftersom min kaviar var slut och jag kände för lite svenskhet. Efter kassorna finns ju en finfin mataffär och när jag stod där och petade på sillburkarna hörde jag någon säga att sill är äckligt. På svenska. Var ju tvungen att svara på det och försvara sillens ära, men efter en minuts diskussion kom jag och Anja (som tjejen hette) fram till att smaken är olika och att det är okej. Vi pratade hela vägen in till London och bytte mobilnummer. Fint!

' Beccis är lite trött, efter en ganska lång helg. I fredagskväll jobbade jag mellan sju och halv tolv. I lördags började vi halv nio till ett för att sedan fortsätta med möte med Edda och PromiseLand-förberedelser mellan fyra och sju. I söndags var det ju som bekant dags att ställa fram klockan. vilket innebär att jag egentligen började 7.30 istället för det mer anständiga 8.30. På det var jag AV-ansvarig (ljud- och bild) på Nexus, vår kvällsgudstjänst. Fick lite sovmorgon och en extra semesterdag att ta ut för besväret. Igårkväll hoppade jag in en och en halvtimma och kokade lite kaffe och klickade på Powerpoints på ett möte om PromiseLand. Ikväll ska jag duscha, dricka te och se på filmen. Tidig sänggång känns ganska givet.

Mitt fejkstädande (ni vet, när man städar fast det inte ska se ut som att man har gjort det) gav resultat i helgen. Mina husägare som var på besök, hade inget att påpeka utan verkade nöjda med mig. Ger mig själv en klapp på axeln nu.

Vet ni? Numera finns jag på St James hemsida! Med bild och allt! Tack och godnatt kompisar!

Med ena foten utanför.

Tjabbalou!

Jag har hört det börjar bli lite varmare hemma hos er i Sverige nu, och att det verkar som om våren kommer till er också (bli inte besvikna när det börjar snöa igen bara...). Matilda hade 17 grader i solen imorse i Jönköping. Men jag kan slå det. Igår åt jag och Jeanette lunch i solen. Och det var för nästan för varmt. Vi blev tvungna att sätta oss i skuggan efter tjugo minuter. Visserligen var det vindstill och vi statt med ryggarna mot en tegelvägg. Men ändå... Ett noll till England.

I helgen kommer mina husägare på blixtvisit. De är trevliga och så, men det är lite nervöst. Har jag kommit ihåg att ställa tillbaka allt? Är tandkrämsfläckarna på spegeln borta? Och har jag betalat telefon- och interneträkningen för mars? Ni kan ju gissa vad jag gör ikväll.

Det är lite skönt att jag jobbar mycket den här helgen. Imorgon ska de ha något sorts operaevent på centret som jag, Andy, Fi och en annan Andy ska vara värdar för (vilket egentligen innebär att låsa, koka kaffe och låtsas vara intresserade). Är lite trött på 'det gör en ministry assistant'-tänket faktiskt. På lördag ska alla i personalen gå på en liten kurs och på eftermiddagen har jag och Edda möte och PromiseLand-förberedelser som vanligt. Söndag är precis som vanligt, men med pjamasparty i PLS (de små barnen, mellan 2 och 5). Inte mycket tid att fundera på om man är i vägen eller inte alltså.

Om en vecka kommer Matilda, Ida och Johanna. Det ska bli så kul att få visa dem allt och bara få hänga lite. Det är ett ganska kort besök men det passar ganska bra. Eftersom jag helgen efter det ska åka till Carolina i Wimborne och veckan därpå kommer min familj. Jag kan nog behöva tiden imellan för mig själv, hihi.

Igår var jag med Jeanette på assemblyn också. Det är en sorts samling för alla elever och lärare, då någon från vår kyrka har en liten kort bibelpresentation på ett kreativt sätt. Stackars ungar som måste sitta raka i ryggen hela tiden, tilltala sina lärare med efternamn och gå i skoluniform. St Per för alltid säger jag bara! Tänk att det är torsdag igen... Hm. Nu ska jag kila, måste föbereda kvällens session med mina kompisar i Stagecrew! Ciao!

Fools.

Vad är det jag alltid säger om våren?

Att den, utan undantag, kommer att göra dig besviken. Exakt. Och fick jag rätt igen? På Facebook kunde man i veckan läsa om att våren "äntligen" kommit och alla var lyckliga och rosa. Ett par dagar senare kommer snön igen. Våren lovar runt, men håller alltid tunt. Vill också bara påpeka att jag druckit frukostkaffet ute i solen, lyssnandes på Diane Birch. Man behövde dra på sig raggsockorna och fleecen, men ändå.

Hälsade ju på Sofie igår. Den 5 kilometer långa promenaden mellan tågstationen och hennes hus (one way...) var inte så kul att gå i regnet, men att få sitta ner och prata med en gammal kompis var värt det. Hennes värdmamma påpekade att jag hade en tydlig accent (=stolt Beccis), vi lekte med ett av barnen som hon ser efter och drack te. En lugn och bra dag helt enkelt. Tack Soef!

Om jag lyckas komma ur pyjamasen idag så börjar jag jobba klokan två. Först ska jag koka kaffe till en liten konferens som hålls på centret och efter det så väntar laminering och Photoshop-arbeten. Mina favoritsysslor! Ska även förbereda PromiseLand inför imorgon med en ny familj. Edda åkte på semester till Tyskland igår, så jag är ensam ansvarig. Coolt. Är till 95% inne i mitt engelska jag så det ska nog gå bra. Annat var det i tisdags. Då visste jag knappt vad upp och ner hette på engelska.

Det känns som att april alltid är en ganska galen månad. Somliga blir av med ledband, menför egen del brukar det betyda att kalendern är full. 2011 är inget undantag. Varje helg är pressad till max. Sweet.

Nu ska jag äta min fula omelett och fortsätta dammsugandet. Gå inte vilse i snöyran kompisar!

Ne partez pas sans moi.

Tre dagar utan något socker. Börjar bli tjurig på riktigt nu.

Människor här, liksom på många andra ställen, fastar. De felsta av mina kära kollegor gör det genom att inte äta något sött. Så jag tänkte göra detsamma. Bra med ett par veckors avgiftning tänkte jag. Men ikväll, när jag vet att jag har tre Peanutbutter cups i skafferiet känns inte idén lika bra längre. Frukt räknas inte som en sötsak, så försöker trösta mig med vindruvor och ananas istället. Lövbiffsrulladen som var min kvällsmat gjorde sitt också i och för sig, så nu ska jag bara duscha och försöka hålla mig ifrån köket resten av kvällen. Konstigt att det är så svårt...

Knäppt nog har det hunnit bli vardag här allaredan Jag har svarat på alla mail, läst ikapp i söndagens manus och stökat till på mitt sovrum. Rätt skönt ändå. Förutom att jag är trött för att jag inte äter några fler kakor, så mår jag bra.

Imorgon ska jag åka ner till Windlesham och hälsa på Sofie (en gammal klasskamrat), som kom i januari för att jobba som au pair. Ska bli jättekul att diskutera allt som rör våra nya liv och uppdatera varann. Ska ta med min 'humörskurva' som vi fick på Svenska Kyrkans avresekurs (ni vet en sådan som beskriver de generella upp- och nedgångarna man har under året). Jag var inte särskilt bra på att förklara det över telefon igår.

Hängde med mina åtta- till tolvåriga bästisar idag också, på Stagecrew. De sa att de saknade mig förra veckan. Insåg att jag hade saknat dem också. Vad är det här? Först är GX 'hemma' och sen börjar jag sakna ungarna på riktigt. Man skulle ju kunna tro att jag börjar bli fast här.

There and back again.

I'm back.

Efter en fantastisk vecka i Åre med världens bästa familj är jag nu, efter ett par timmar på resande fot, hemma. Skidåkningen var sådär, efter ett par år i Österrike är man van vid kilometerlånga backar (som inte ligger på skrå...) och lite bortskämd med många sittliftar. Men det var mysigt att kunna koka Oboy och äta raggmunk, slåss med småsystrarna och asgarva hela tiden. Det roligaste var nog att få briljera med några av de bästa skämt jag någonsin yttrat; 'May I have some More please?' till exempel. Erica, jag vet att du fortfarande kippar efter luft.

Folk här är så snälla. Träffade Jo Swinney och hennes ursöta ungar på Tesco, som erbjöd mig skjuts hem med mina tre matkassar och min 8.9 kilos väska. Det räddade min eftermiddag ganska reält. Hon och YouMeSushis nudlar, de är himla goda. Ikväll har jag hängt med det gula och orange (oväntat va?!) teamet från PromiseLand och det har diskuterats omstruktureringar i samband med renoveringen av kyrkan. Trevligt, men är rätt så trött.

Imorgon vankas det arbete, precis som vanligt. Tvätt och annat skoj väntar väl sedan. Ska försöka laga min gardinsstångshållare också som föll på mitt huvud förut. Går det att köpa väggpluggar på Tesco?

Det är inte så dumt att vara tillbaka faktiskt. Det finns mycket tystnad som jag kan fylla med att skrika med i Johnny Cash- och Adelelåtar. Jag kan äta vad jag vill och bestämma själv. Det gillar ju jag. Även om det är mysigt att brottas med de små och fint att kunna äta Veneziapizza, så är det ju här jag ska vara nu. Godnatt.

Lite skillnad mot påsklijorna här...

Home.

Beger mig hemåt för en vecka i fjällen med la familia.

Sammanlagt tio dagar. Fint värre. På återseende när jag är tillbaka med andra ord. Vet att ni läsare kommer att få det svårt utan nya inlägg här, men det fixar ni.

Jag kan inte kalla mig för en svensk britt, men kanske en brittisk svensk?

Pictures of you.

Roligast idag.

Översättning; "Skulle du vilja ha lite te?" "Nej." Detta är alltså detsamma som anarki i Storbritannien, enligt bilden. Det roliga är att det är sant, i viss mån. Det är alltid lite kontroversiellt att tacka nej till en kopp te.

Har precis rivit ut hela min garderob. Kvart i elva på kvällen. Det var kanske inte dagens bästa idé, men jag måste ju faktiskt ta hem mina vinter-kläder och byta ut dem mot vår- och sommar garderoben. Har iallafall hittat mitt pass, mitt svenska sim-kort och packat ner alla böcker för att ge plats åt nya. Man får vara glad för det lilla.

Tidigare försökte jag hitta en dag då jag kunde åka och hälsa på Sofie, som jag gått i samma klass med och känt sedan jag var sju eller något. Hon flyttade hit för två månader sedan och bor bara två timmar bort. Konstigt nog har vi inte hittat några bra datum att ses på än. Det beror mest på att vi har väldigt olika scheman, men också på att min kalender är full ända fram till maj. Fint!

Imorgon har jag varit här i sex månader. Ett halvår. 184 dagar. Ville bara påpeka det.

Jag borde nog fortsätta på grävandet bland mina kläder. På fredag, på fredag på fredag! Godnatt.