Along the way.

Är inte det här typ det sötaste ni någonsin har sett?

[Bilden är borttagen på begäran av nedan nämnda syster... Party pooper!]

Min lilla lillasyster Johanna och hennes kompisar agera Skogsmulle med vänner igår, i den lokala skidbacken. Snyggingen i grönt, som kisar så mycket att man knappt ser hennes söta ansikte, är ju som ni ser min lillasyster. Synd att jag missade det!

I tisdags var jag och Andreas på konsert på Royal Festival Hall i London. Ray LaMontagne and the Pariah Dogs spelade, och hade med sig The Secret Sisters som förband. Jag har gått förbi det där gigantiska bygget flera gånger och alltid velat stå på deras terrass, eftersom det ligger precis vid London Bridge och har en grym utsikt. Äntligen, fick jag göra det och det gjorde mig inte besviken.

Konserten var väldigt bra; Musikerna var otroligt duktiga, akustiken fantastiskt och tillochmed förbandet var så pass bra att jag nog skulle kunna betala 50 spänn för att se dem. Det händer inte så ofta. Det blev en fin kväll, med djupa samtal (precis som jag vill ha det!) om livets svårigheter och afrokrull. Märkligt nog så är tycks Andreas också vara en överanalyserande och smått förvirrad människa så vi hade en del att diskutera. Kvällen blev ett fint avbrott i vardagen helt enkelt. Tack!

I måndags blev jag ytterst imponerad av Tesco. Det är annars en matkedja som alla här tycks hata lite. Som Lidl typ. Jag hade lovat Jeanette på jobbet att baka semlor eftersom jag misslyckades med att förklara vad det var. Till det behöver man ju färsk jäst, eftersom man vill ha fluffiga bullar. Hursom, så frågade jag om de hade det och kan ni tänka er; Jag fick 50 gram färsk jäst från deras eget förråd helt gratis. Tesco rose to the occation. Och semlorna var poppis!

Annars har det varit skönt med half term (lov alltså). Vi har sorterat i våra skåp, byt batterier i leksaker och jag har äntligen haft tid att göra klart ett par affischer som vi ska sätta upp på vårt 'kontor'. I helgen ska jag och Andy hjälpa till på ett bröllop på centret och på söndag ska vi på söndagslunch hos vår bästis Fleur, som är 7 år, och hennes familj. Vi blev tilldelade rollerna som bästisar förra månaden och sedan dess har hon hängt med mig och Andy varje söndag. Skönt att umgås med folk som ligger på samma mentala nivå faktiskt.

Mina morföräldrar är väldigt bra. Idag när vi ringdes så lovade mormor mig gelehallon nästa lördag och morfar skulle se till att det kramades en hel massa. Det låter väldigt bra tycker jag. På fredag ska jag umgås med två av mina riktiga bästisar (förlåt Fleur) och äta libb-mat. Kan knappt vänta.

Hang with me.

Jag gillar att jobba på lördagar.

Om jag fick välja skulle jag nog ha helg som alla andra, men jag försöker att lära mig att det mesta är annorlunda när man jobbar i en kyrka. Iallafall, jag jobbar ju numera de flesta lördagarna och det är inte så illa. Jag börjar runt 12-13, så det finns tid för att sova eller som idag, gå till gymmet. Om det inte är något särskilt event på centret så är det alltid lugnt och skönt. I veckan är det alltid mycket som ska göras och många som springer ut och in.

Det är skönt att (nästan) ha det här stora bygget för sig själv. Jag kan digga med till mina Spotify-listor, istället för engelska barnsånger. Jag kan dessutom sjunga med utan att behöva fundera på hur det låter. Det har alltid varit bra för min kreativitet (tror aldrig jag sjungit så mycket som jag gjorde under de veckorna som jag hetsskrev mitt projektarbete!) så jag brukar få mycket gjort.

I torsdags hade vi 'Teenage Takeover' på Stagecrew. Vi ledare under 20 hade alltså planerat och förberett allting. Det innebar lite mer aktivitet och lite mer godis än vad vi vanligtvis har på torsdagarna. Andy och jag spenderade två timmar med att sätta upp allt, och sedan tre kvart med att ta ner allt. Men det var det värt. Barnen tycktes gilla det, de andra ledarna sa att allting gick jättebra och jag hade väldigt roligt. Lousie (en av mina favoritungar, även om man inte får ha det) gav mig en kram efteråt och sa att tonåringarna borde planera Stagecrew varje vecka. Tror inte att jag skulle orka med det varje vecka dock...

Varje gång Andy spelar en svensk artist i sin iPod (vi brukar turas om att välja, när vi sätter upp 120 stolar eller så...) så påpekar det. Varje gång säger han; "Va? Jag trodde han/hon/de var amerikaner!". Jag blir lite sur varje gång. Alla vet väl att Robyn, Shout Out Louds och September kommer från Svedala? Samma sak hände i onsdags när Suzanne kopplade in sin musikspelare och sjöng med till Agnes. "Åh, Agnes. Visste ni att hon kom tvåa i svenska Idol?" sa jag. "Nej? Hon är från USA" svarar den stackars ovetande brittiskan. Tänk vad mycket de har att lära...

Bara för att vara lite övertydlig; Mamma, detta är skrivet i ytterst ironisk ton, och inte för att jag vill vara dryg!

Miss Li spelades för övrigt i veckans Greys Anatomy-avsnitt. Go Sverige! Och när vi så osökt kommer in på hemlandet; Om 14 dagar är jag på väg till Åre med min fina familj. Även om jag är glad för en vecka hemma i Sverige (där man kan köpa gelehallon, gelenappar och kexchoklad) så känns det lite märkligt att inte vara framme i Österrike nu. Det har ju varit så i sex år. Ingenting är som det brukar. Hm...

Tack Eva och grannarna i nummer tre, för de fina kommentarerna! Sollan & Göran; Ni leder kommentar-tävlingen! Min familj är rätt kassa på det, så när jag kommer hem i sommar ska vi ha kaffekalas i trädgården utan dem! Time to get back to business.

Rolling in the deep.

Äter Honey Loops till frukost idag. Orkar inte med havregrynsgröt.

Gick och la mig klockan tio och var helt slut. Kunde jag somna? Nej. Tänkte gå till gymmet imellan jobbet och tja, jobbet i eftermiddag. Det borde få min kropp att fatta att det inte är okej att vara vaken till två fem kvällar i rad. Jag hann ju i och för sig läsa ut en bok på trehundra sidor. Alltid något kanske.

I måndags var det ju alla hjärtans dag, men jag var ledig, Fi var sjuk och Andy gick på sin kurs. Därför 'firade' vi det igår istället, på personalmötet. Jag hade bakat schackrute-hjärtan, Suzanne fina kakor med glasyr (vad är det med engelskmän och glsayr?!) och Fi och Jeanette hade ordnat små kort och chokladhjärtan till alla. Vi i Children's Ministry är rätt populära faktiskt. Inte undra på!

Andy brukar alltid skoja till det med ett fint meddelande på tavlan, typ; "Don't forget to wear your holy socks!". Detta var gårdagens.

I söndags var Martin, vår kyrkoherde, med på PromiseLand. Under hans sju år här var det tydligen första gången. Jag fick hoppa in som ledare för en äldre grupp och Edda frågade om Martin kunde vara med mig under smågruppstiden. 'Visst' sa jag, i förhoppning om att det skulle få en lugn och för en gångs skull fokuserad smågrupp. Men icke. Det var fortfarande lika roligt att reta de andra, sno kakor och springa runt. Kids alltså...

Lilla lillasyster, kan du bara logga in på min Spotify lite snabbt under dagen? Jag bor tydligen i utlandet och de tycker att jag ska byta till en brittisk adress. Jag vägrar. Tack!

Och slutligen, innan jag dansar iväg till jobbet med Oskar Linnros (remixen från 'De kallar oss artister' Sigrid, my god!) ; Här är det nästan vår. Överallt är det snödroppar och luncher i solen är inte helt ovanligt. I måndags gick jag runt i fleecetröja. Ute. Jag ogillar våren ganska mycket, så jag tycker mest att det är trist. Men antar att ni är lite trötta på höga elräkningar och skottning nu... Ni kan ju trösta er med gelehallon. Det kan inte jag. Man kan inte få allt. Adjö!

One of us.

Här händer det grejer ni!

Natten till igår, onsdag, vaknar jag runt kvart över tolv av en stor smäll. Jag flyger ur sängen och ser att den bil som står två meter från min dörr har fattat eld på något vis. Ringde till brandkåren och tjugo minuter senare står det en stor brandbil på vår lilla gata. Två killar som bor mitt emot hade också sprungit ut för att se vad som hänt, så de skötte det mesta snacket med den stackars familjen som fått sin bil förstörd. Strax efter ett kom polisen och vi fick alla lämna varsitt 'vittnesmål'. Sjukt.

Desto trevligare var det att fira Fi's födelsedag. Jag bakade ju en tårta och de andra hade några paket och sånt. Vi kokade helt enkelt lite kaffe, drog ut henne från hennes möte och sjöng för henne! Britterna blev förvånade över att det inte var någon vaniljkräm, choklad eller mer socker i tårtan och trodde det var 'nyttigt' eftersom det mest var bär och vispad grädde som garnityr. Hehe...

Förkylningen håller nog på att gå tillbaka (peppar peppar!). Det är bara näsan som rinner nu, inget halsont. Vilket är bra eftersom jag faktiskt åker hem om tre veckor igen. Det blir lite lättare att åka snabbare än alla andra om man är frisk. Längtar ju ganska mycket efter att få träffa min familj och mormor och morfar, men jag måste säga att det ska bli sjukt gött att köra bil igen! Kanske en som inte brinner och ser ut som en askhög dock.

Jag måste bege mig till jobbet. Stagecrew idag! Tror att fina Sue Fletcher lämnade lite chokaldkaka kvar i kylen efter Alpha igår, så det blir inte så dumt till det administrativa jag måste göra först. Bajs bajs hörrni!

Isn't it obvious?

Baka, baka liten kaka...

Idag har jag haft en riktigt bra dag (förutom att jag bara sov fyra timmar inatt, dess förkylningar börjar bli jobbiga nu...). Solen har stått högt på himlen och jag har återigen fått bekräftat att himlen är blå. Det brukar vara mulet här annars, så ibland tvivlar jag. Hur som helst åt vi lunch utomhus idag, intill husväggen där det var varmt (nåja, så varmt det nu kan vara i februari). Efter en lugn dag på jobbet följde en väldigt angenäm engelska lektion och sconesbak.

Mitt fjärde möte för dagen var nämligen ett planeringsmöte med de andra tonårsledarna i Stagecrew. Över lite te, ett par scones och en limecheesecake bestämde vi vad vi ska göra på vår Stagecrew-kväll om två veckor. Det kommer lätt bli terminens roligaste gång. Det var dessutom kul att ha lite folk här och få vara lite värdinna.

Ikväll har jag också bakat en tårta till Fi (jag blir bara mer och mer lik min mamma... läskigt), min kollega och kompis. Hon fyller tjugo imorgon så vi ska fira med kaffe och tårta. Känns som en ganska bra start på dagen. Centret kommer också att invarderas av bebisar och småbarn och deras päron, vilket alltid brukar leda till minst fem besök på vårat 'kontor' (som också är där bebisarna håller till under söndagsmorgonar, antar att de känner sig bekväma där). Det är alltid en liten kompis som kommer in och ska titta på leksakerna inne hos oss. Himla mysigt faktiskt.

Hallonfyllningen till tårtan blev VÄLDIGT god. Och skapligt snygg färg!

Det är visst någon som är tillbaka.

Lyssnar på Lasse W och surar lite på mina vänner hemma i Sverige.

Igår firades nämligen en av mina bästisars 20årsdag. Det var bara jag och Ida (som är i Skåne) som missade det; till och med Maggie som till vardags springer runt i Warsawa, var där. Jag kan ju inte begära att de inte ska fira Emma eller att de inte ska ses, bara för att jag inte kan vara med. Men ni hade väl inte behövt ha roligt också?

Som tur var fick jag utlopp för dessa irritationer igår. Lena och Andreas (volontärer som är placerade i Reading, inte jättelångt härifrån) mötte mig i London och över lite nudlar/curry och ett par öl diskuterade vi alla för- och nackdelar med att vara här. Vi pratade om kriser, om framtid och skrattade åt brittisk inredning. Det är alltid lika skönt att träffa de andra volontärerna, kan inte säga det för mycket. De förstår. Positivt.

Jag är himla spänd på Melodifestivalen ikväll. Räkorna ligger på en tallrik för att tina, popcornen står i skåpet och sängen är som vanligt bäddad, så jag är med andra ord redo. Det kommer nog att vara lite märkligt att inte se det hemma i kärt sällskap som annars, men lite skönt också. Att få se det själv alltså. Då kommer det ju iallafall vara tyst och jag kommer slippa bli irriterad på människor som inte har vett att sitta still. Rätt positivt ändå...

Ska gå bort till jobbet en stund och klippa och klistra lite i Pages. Imorgon är det familjegudstjänst (inget PromiseLand, yey!) så kan gå hem lite skapligt. Väldigt positivt! Ciao!

We are okay.

Jag lever.

Är dock bara hemma och vänder. Jag är jätteledsen över att jag inte hinner ringa hem, men den här veckan är bara sinnesjukt rörig. Mitt dåliga samvete är så stort att vi är jämnlånga nu, men det får vara så. Jag ville bara meddela att jag mår bra och att jag måste ha de få stunder som jag är hemma för mig själv. Jag orkar inte vara social, inte ens över fiberoptiken. Nästa vecka ska jag bli bättre på att höra av mig.

Pappa, jag hoppas ditt nyckelben känns bättre och att det blir bättre snart! Mamma, allt som Johanna nämnde på min Facebook-vägg är betalat sedan länge; Be ABC att dra åt pipan! Småsystrar, ni äter väl ordentligt? Mormor och morfar, är läget stabilt?

Nu ska jag tillbaka till centret. Tisdagar innebär längre personalmöte, längre Children's Ministry-möte samt 'stormöte' för alla i församlingen. Plus engelskakurs då. Fin dag. Känns som om jag kommer att sova gött. Hej svejs!