För en vecka sedan köpte jag en flygbiljett.
Visserligen en tur-retur-biljett, men ändå. Jag ska inte använda retur-biljetten, men märkligt nog så var det billigare att köpa en sådan än en enkel. Hembiljetten köps senare, när jag har ett slutdatum för min visit. Suget i magen som nu är välbekant infann sig direkt. När mailbekräftelsen kom så blev det genast på riktigt. 1159 dagar efter att jag flyttade hemifrån och samtidigt åkte till England ett år, så känns det fortfarande precis likadant som då. Pirrigt, peppigt, lustig, roligt och konstigt.
Vart fan ska jag nu då? Joho du, jag ska åka till Kanada nästa år och läsa min sista termin där. Komiskt nog så är det i London igen, fast Ontario den här gången och inte Storbritanniens huvudstad. Huron University College ska bli förärade mitt sällskap ett par månader.
Jag har ju varit kung av campus i Örebro ett tag nu, känner att det är dags för oss att gå vidare. Dessutom har jag ju hunnit få bästisar, trivs med mitt boende, gillar vardagen och har en stabil tillvaro rent allmänt. Lika bra att luckra upp och skaka om lite. Ärligt talat har det känns väldigt dumt att åka, eftersom jag har trivs så himla bra med allt. Men det är samtidigt nu eller aldrig.
Att jag faktiskt ska åka har väl känts på riktigt ett tag nu, men fram till förra veckan var det hela väldigt abstrakt och lite jobbigt nästan. Det har varit mycket förberedelser även denna gång. Men till skillnad från England-trippen (som innebar ett par rekommendationsbrev och en utdrag ur brottsregistret) så krävdes det denna gång att jag ansökte genom skolan i tid, gjorde det berömda TOEFL-testet (språktest som testar typ varenda liten beståndsdel av det engelska språket) i Sundbyberg i våras och en jädra massa papper med påskrifter. Jag har också, efter mycket möda, fått ett fantastiskt rekommendationsbrev av en lärare och lyckats betala en depositionsavgift för ett boende som jag vet mycket lite om. Har bett om ett korridorsrum i anknytning till kök, så vi håller tummarna för det. Annars får jag snällt köpa en "meal plan" och hoppas på att de inte serverar pommes varenda dag.
Tanken är att jag ska plugga min sista 30 hp i London alltså. Ska läsa tre kurser i globalisering, en kurs i kanadensisk historia och en skrivkurs i engelska. De två sista måste jag ta eftersom jag fick utbytesplatsen genom de ämnena. På många sätt är jag förbered och påläst, på många andra inte alls. Så det blir spännande det här hörrni.
Eftersom den här bloggen redan existerar så tänkte jag att den kunde få fylla samma funktion som för tre år sedan: Jag uppdaterar när jag orkar och hinner, slänger in lite bilder och så får vi en chans att hålla koll på varann, även om vi inte känner varandra så pass väl att vi skypar då och då. Alla blir glada. Jag får prata om mig själv, mamma får se att jag överlever och alla gamla gymnasieklassisar kan se vad jag gör, trots att jag sällan skriver statusar på Facebook.
En uppfräschning av utseende och layout kommer. Typ snart. Vet inte när. Troligtvis sent en kväll när jag egentligen borde sova.
Lägg till den här bloggen i er bloggkollslista, spara ett bokmärke eller memorera adressen. Jag ska ju beskriva för er i detalj hur en "british swede" överlever i Kanada inom kort, det kommer bli fett som tusan.
