One step closer.

Har äntligen kunnat sitta ner i mer än trettio minuter på jobbet.

Veckan började bra, med sovmorgon. Det var säkert över 25 grader varmt när jag gick till jobbet strax innan elva, så shorts var ett måste. Det fina med att ha heltäckningsmatta på hela centret är att man kan gå barfota och jag tror att alla gjorde det på jobbet idag. Himla festligt. Imorgon ska det bli som vanligt (mulet och inte alls speciellt varmt) men de flesta har nog njutit av det finfina vädre vi hade igår och idag. Själv festade till det med en Twister och tre timmars läsning ute på the Common igår eftermiddag.

Folk hade tydlgen applåderat efter att ha sett PromiseLand-filmen under 10.30-gudstjänsten igår. Det var fint att höra, men John Goodmans kommentar värmde mest: 'För att vara ditt första Final Cut-projekt så är det fenomenalt!'. Och mamma, jag skriver inte detta för att skryta utan för att påpeka hur lättad jag är över att den är klar. Jag vet att du inte gillar när jag sticker ut hakan för långt.

På fredag kommer familjen Sabba hit så under en diskussion om Lowepros kameraväskor med min far över telefonen, rensade jag ur mina matskåp. Lika bra att göra det nu, innan de kommer. Jag visste ju inte riktigt vad ska skulle hitta. Fann ett oöppnat paket Falu Rågerut, vilket var väldigt lämpligt eftersom jag tog den sista mackan imorse. Ikväll ska jag börja väga saker. Förstår inte varför jag inte åker iväg oftare, att packa är ju fantastiskt roligt!

Imorgon väntar en helt vanlig tisdag (mycket uppskattat) och på onsdag ska jag och Edda städa ur vårt rekvisitskjul. Du läste rätt. Ett skjul fullt av rekvisita. Det är faktiskt väldigt spännande att jobba i the Creche på St James. Man hittar de mest udda grejer. Idag låg det en potatis-maracas på mitt skrivbord. På eftermiddagen kommer min field officer från TFG på ett sista besök och jag har varit måttligt imponerad av vad de sagt tidigare så det känns mest som en ganska onödig punkt i veckan. Edda är mycket bättre på allt som gäller stöd och hjälp med utlandsgrejer och annat hjälper ju ni och Svenska Kyrkan mig med.

I söndags hade vi avslutningsfrukost för de som går i år 6 och avskedskalas för PromiseLand (trots att vi har två söndagar kvar...) och det bjöds på tårta. Coola va?

My life would suck without you.

Har jag världens bästa småsystrar eller vad?

När jag kom hem efter jobbet väntade detta meddelande på mig på Facebook, från den äldre lillasystern. Precis vad jag behövde!

"Läste nyss ditt inlägg på bloggen. Varför har du inte frågat mig om jag kunde följa med på the Killers?????? Jag hade lätt flugit till dig, lagat mat när du varit stressad, dansat runt en *****stång och sjungit "Are we humans" högst av alla med dig!!!!
Puss på dej min fina, duktiga och underbara storasyster! Älskar dig jättemycket! Du har varit superduktig med allt den senaste tiden (det är jag 100% säker även om jag inte sett filmen och varit i Gerrads Cross när du jobbat) så igen; Puss på dig, så ses vi om ett par dagar!"

Tack hörrö. Fattar inte hur du gör Erre, men du vet alltid. Oj vad vi ska mysa nästa helg! Ernst börjar ju sitt nästa projekt och allt, så mycket bättre kan det ju inte bli. Ses på torsdag!

We might as well be strangers.

Kristoffer Engdahl: "Rebecca, kom hit nu så vi får fira midsommar! Nu!"

Det är rätt trist faktiskt. Att inte kunna vara hemma när det firas hemma. Födelsedagar, midsommar, påsk och årsdagar. Det är den största nackdelen med att vara här. På nåt vis klarar man ju det också. Idag skulle jag ha varit ledig hela dagen, i.e. inte gå till jobbet, men var tvungen att finslipa på den omtalade PromiseLand-videon. Efter tre timmar (inklusive lunch i och för sig...) så lämnade jag Breffni med de sista bitarna. Sånt som jag inte kan och inte vill lära mig. Jag har aldrig hatat ett program så mycket som Final Cut.

Pratade med Breff om det under vår lunch; Vilken förmån det är att få jobba på ett ställe med så många resurser och så många kompetenta kollegor. John Goodman och Breffni har hjälpt mig jättemycket och jag tror faktiskt att vi kommer kunna visa videon på söndag utan att skämmas. Tydligen ska den vara med i alla gudtjänster. Det är också 'End of the year celebration' efter PromiseLand, vilket innebär min andra avtackning.

Veckan har mest bestått av redigering i Final Cut och försöka att inte flippa ur på jobbet. Jobbade i måndags på min, vanligtvis, lediga dag och i onsdags var jag på jobbet fjorton timmar. I sträck. Har nog aldrig varit så trött, både fysiskt och psykiskt. Det är nog tur att jag bor ensam, för jag var inte så trevlig framåt elva i onsdagskväll.

Jag har aldrig jobbat så länge innan, så var lugna. Jane (vår center-planerare) är annars väldigt noga med pauser och så. Men veckan har nog var ganska märklig för oss alla på St James. Jane har varit ledig, vilket alltid sätter oss lite ur balans, det har varit ovanligt många event på centret och alla tycks ha flyttat sina lediga dagar. Lägg till att Andy tyckte det var bra att gå på WMT-grillning istället för att hjälpa mig i onsdag och att Fi var upptagen på annat håll. Det är inte mycket som har klaffat helt enkelt.

Ikväll ska jag bara göra klart en skattkarta (tänk vad mycket skoj jag får göra för PromiseLand S) och bränna veckans skiva, sen är jag nog klar med veckans jobb. Det kändes väldigt avlägset förra helgen. Mycket midsommarfirande blir det inte och jag är väldigt bitter över att ingen kunde följa med in till London för att lyssna på the Killers. Tröstar mig med att jag kommer vara med världens bästa tjejer nästa vecka. Happy midsummer hörni!

Vi kommer alltid ha Paris.

Är det inte fantastiskt att man på nåt sätt lyckas ta sig igenom det mesta?

Veckan har varit skitlustigt på många vis. Det var kalasmysigt att ha Oliwia här, men det ruckade lite på min annars ganska inbitna rutin. I onsdags försov jag mig (vilket inte har hänt på flera år, så ni kan ju förstå förvirringen) och gjorde en assembly med Phil, som lyckligtvis nog gick bra. Jag jobbade över en och en halv timma eftersom jag har alldeles för mycket att göra och var dödstrött igår morse.

Var ju tvungen att gå upp klockan sex för att åka in till London vid sju och göra fyra av dem delar av Cambridge Proficiency-provet. Det var väl inte det roligste jag gjort, men tiden imellan delar som jag kunde prata med mina klasskompisar (ja, de som jag har haft engelskalektionerna med alltså) var trevlig. Schweiskorna försökte testa min franska. Antingen var de väldigt snälla eller så är mitt minne bättre än vad jag vill ge mig själv credd för, men jag kunde svaren på deras frågor. Det mest troliga är dock det första påståendet...

Efteråt mötte jag upp Andreas och irrade runt på Earl's Court ett tag. Vi bestämde oss för att ge upp tanken om parkhäng och käkade på Nandos' i Notting Hill istället. Vi slog på stort och åkte ner till South Bank och drack ett par öl och diskuterade livet som vanligt. Det var nog tur att jag hade det att se fram emot, annars hade jag nog inte gått upp överhuvudtaget igår. Idag gjorde jag den sista delen (speaking) av provet och köpte nya hörlurar. Kul.

Väl hemma, efter konstant regn i fyra timmar så pratade jag med Maggie, som fyller år idag. 20 år. Stod vi inte nyss i klätterställningen på St Per? Märkligt. Jag är lite avundsjuk på henne som ska semestra runt Europa i sommar, men inte speciellt bitter över att inte ha prov i histologi, anatomi och allt vad det är. Jag förstår inte hur du orkar Maggs. Du är min idol.

Kvällen till ära (det är ju faktiskt fredag) så tänkte jag ta ut allt ur min garderob och se vad det är jag fyllt den med egentligen. Det ska bli intressant att se hur jag ska få med mig allt tillbaka... Simma lugnt!

You've got a friend in me.

Jag har haft en fantastisk helg.

Tanken var ju från början att den skulle spenderas i Glasgow, Skottland, men istället fick jag celebert besök från Sverige i form av en bästis. Jag tror klockan var närmare nio när Oliwia och jag äntligen kom innanför dörren i torsdags. Hon blev försenad på grund av påkörda kor. Jag hade haft mitt sista Stagecrew (någonsin, snyft) och hon hade rest i sju timmar så vi hoppade i säng rätt kvickt efter det.

På fredagen började vi med en rundtur på centret och i kyrkan, och åkte därefter in till storstan. Väl där började vi med att åka (säger man så?) London Eye. Innan dess var vi tvungna att dricka kaffe på ett café nere på south bank, eftersom det regnade nåt förskräckligt på oss när vi gick mot London Eye. Efter en publunch och lätt utforskande av Westminster bestämde vi oss för att det var bäst att vara inne. Vi lyckades göra en tredjedel av Oxford Street på eftermiddagen, käkade skitbilliga nudlar och gick huttrande till sängs.

Lördagen började i Camden på marknaden där vi fyndade jeansshorts och förfärades över alla svartrockaraffärer. Vi lunchade i Green Park och tittade på Buckingham Palace. Därefter chillade vi lite mer i parken och begav oss mot Victoria Station, eftersom vi skulle gå på en av världens bästa musikaler, Wicked. På söndagen så jobbade jag och Oliwia kom dit och var med på PromiseLand strax innan tio (jag började åtta, gött som sjutton!). Det regnade mest hela dagen, vilket var synd eftersom jag tänkt att vi skulle titta på alla mansions på Camp Road. Men man kanske inte kan göra allt.

Igår gick vi på Oxford Street hela dagen (eller nej, den sista timman spenderae vi i Regents Park med lite melon och varsin tidning). Olly hittade bra saker och jag käkade sushi. Jag tror att vi var lite slitna båda tv, för vi sa inte så mycket utan nickade mest till varandra. Det är fint att vi båda vet vad vi vill säga, men att vi faktiskt inte behöver yttra ord för att förmedla det. Det är väldigt praktiskt när man är seg.

Hon åkte imorse, och kom och kramade mig hejdå på jobbet (och lämnade tillbaka min husnyckel, tänkte att det kunde vara bra). Lite sorgligt, men vi ses ju om två veckor igen. En fin post-it väntade på mig när jag kom hem. Tack för att du kom Oliwia! Det var fantastiskt roligt att få visa dig allt, kunna göra märkliga läten och prata sånt som bara du förstår. Typ om varför vanilj-wafers är äckliga. Jeanette saknar dig redan och Edda var tacksam för din hjälp. Du är bra kompis!

Imorgon ska jag och Phil göra assemblyn (en sorts samling i en av skolorna här). Det innebär att jag måste prata inför 250 barn vilket är lite läskigt. Men det ska nog gå bra. Jag har dessutom tre Photoshop-projekt som jag måste slutföra imorgon och på torsdag är det dagen D. Det stora Cambridge-provet. Har pratdelen på fredag också, vilket innebär att jag måste åka in till London ytterligare en dag. Först på fredag nästa vecka är jag ledig på riktigt, en hel dag. Längtar redan.

Ögonen korsas hela tiden, så jag tror jag ska sova nu. Simma lugnt hörrni!

Funky town.

Somnade inte förens halv två inatt. Är trött som ett ägg.

Fattar inte riktigt hur jag ska hinna med allting som jag måste göra de närmsta två veckorna heller. Det lär väl visa sig. Förra lördagen spelade jag in en liten rundtur på centret. Ta en titt och se hur det ser ut! Det obligatoriska pekfingret är med.

http://www.youtube.com/watch?v=RFAXiIPjuag

Vi har varit utan internetuppkoppling på jobbet i två dagar nu. Ytterligare skäl till att panika lite över vad vi har att höra. Nästa vecka har jag Cambridgetest i allt som man kan testa på engelska. Innan den tjugofemte måste Promiseland-videon vara klar. Jag jobbar kväll två av fem dagar den här veckan. Det är tur att mina kollegor är så festliga, det gör allt lite lättare.


I övermorgon kommer Olly WIHO!

Just stay here tonight.

Hur fint är inte 25 graders värme och sol?

Och hur fint är det inte med 25 graders värme och sol i Oxford, i sällskap med en Carolina Koronen? Jag ska ta det från början. I torsdags kom Carolina (ni vet min volontärvän från söder) hit. Vi knåpade ihop ett par fiskknyten på kvällen och åt glass i kvällssolen. Vi gick och lade oss ganska tidigt, då vi tog åttabussen till High Wycombe på fredagen.

Från Wycombe lyckades vi hitta en bussbiljett till Oxford för ynka 4.40 pund och började dagen med en vandring runt Christ Church. Där spelades ju alla matsalsscener i till Harry Potter-filmerna in (taket var dock inte magiskt i verkligenheten, stor besvikelse). Katedralen och dess lokaler är ju dessutom mitt engelska stifts huvudkvarter så det var fint att få se det. Vi bestämde oss för att försöka få ett bord på The Eagle and Child, ni vet där the Inklings hängde (C.S Lewis och J.R.R Tolkien igick ju bland andra i the Inklings), och käka lunch. Till vår belåtenhet var den nästintill tomt så vi kunde äta i lugn och ro.

Efter lite planlöst vandrande kring de olika collegen så bestämde vi oss för att prova punting. Man står i en låg båt och tar sig fram genom att skjuta sig fram med en jättelång pinne man spättar ner på sjöbotten. Ganska knepigt, men himla najs när man väl fått knycken på det och inte höll på att åka in i något var femte sekund. En timma senare kände vi oss redo för hemfärd och tre timmar (och dyra tågbiljetter) senare köpte i med oss lite indiskt hem och käkade kvällsmat ute.

På lördagen tog vi lie sovmorgon och åkte inte in till London förens efter tio. Carolina tog med på Camden Market, som jag lyckats undvika tidigare (man åker inte jättegärna in till London på helgerna för sånt). Två sjalar senare tog vi tuben till Notting Hill och käkade sushilunch. Fick konstiga slevar att äta miso-soppan med och kände oss duktiga som åt sushi för under tio pund. Vi gick Portobello Road fram och tillbaka och tog en avslutande kaffe på Queen Elizabeth Hall Gardens.

Jag tyckte inte att dagen i London var komplett, så mötte Andreas (en annan volontärkompis) på Piccadilly och åkte ut till Greenwich och käkade kvällsmat på kullen där the Royal Observatory ligger. Okej att ni tjejer (Emma, Eliane och Oliwia) satt på en uteservering hela fredagskvällen och att du Olly, käkade nattpaj hos Kristoffer igår. Det är fint och jag är avundsjuk. Men om i tittar längst ner så ser ni utsikten jag och Andreas hade. Motalagatan är fint, men Greenwich är nog sjutton bättre (oroa er inte, Rännevallsgatan är ändå bäst).

Dagen har bjudit på ett konstigt schema, men rörelserna till låtarna på familjegudstjänsten satt iallafall, så slapp göra bort mig för två hundra personer. Alltid skönt. Om en timma ska jag tillbaka till jobbet och sedan väntar läxor när jag kommer hem. Tur att jag är ledig imorrn, så jag hinner tvätta pålakanen inför helgens besök och ringa folk. Det lär ta hela dagen, ni anar inte hur mycket tid det går åt till att ringa människor.

På torsdag kommer du Olly! Wihi! Kan knappt bärga mig. Alla andra; Fortsätt simma!