Kristoffer Engdahl: "Rebecca, kom hit nu så vi får fira midsommar! Nu!"
Det är rätt trist faktiskt. Att inte kunna vara hemma när det firas hemma. Födelsedagar, midsommar, påsk och årsdagar. Det är den största nackdelen med att vara här. På nåt vis klarar man ju det också. Idag skulle jag ha varit ledig hela dagen, i.e. inte gå till jobbet, men var tvungen att finslipa på den omtalade PromiseLand-videon. Efter tre timmar (inklusive lunch i och för sig...) så lämnade jag Breffni med de sista bitarna. Sånt som jag inte kan och inte vill lära mig. Jag har aldrig hatat ett program så mycket som Final Cut.
Pratade med Breff om det under vår lunch; Vilken förmån det är att få jobba på ett ställe med så många resurser och så många kompetenta kollegor. John Goodman och Breffni har hjälpt mig jättemycket och jag tror faktiskt att vi kommer kunna visa videon på söndag utan att skämmas. Tydligen ska den vara med i alla gudtjänster. Det är också 'End of the year celebration' efter PromiseLand, vilket innebär min andra avtackning.
Veckan har mest bestått av redigering i Final Cut och försöka att inte flippa ur på jobbet. Jobbade i måndags på min, vanligtvis, lediga dag och i onsdags var jag på jobbet fjorton timmar. I sträck. Har nog aldrig varit så trött, både fysiskt och psykiskt. Det är nog tur att jag bor ensam, för jag var inte så trevlig framåt elva i onsdagskväll.
Jag har aldrig jobbat så länge innan, så var lugna. Jane (vår center-planerare) är annars väldigt noga med pauser och så. Men veckan har nog var ganska märklig för oss alla på St James. Jane har varit ledig, vilket alltid sätter oss lite ur balans, det har varit ovanligt många event på centret och alla tycks ha flyttat sina lediga dagar. Lägg till att Andy tyckte det var bra att gå på WMT-grillning istället för att hjälpa mig i onsdag och att Fi var upptagen på annat håll. Det är inte mycket som har klaffat helt enkelt.
Ikväll ska jag bara göra klart en skattkarta (tänk vad mycket skoj jag får göra för PromiseLand S) och bränna veckans skiva, sen är jag nog klar med veckans jobb. Det kändes väldigt avlägset förra helgen. Mycket midsommarfirande blir det inte och jag är väldigt bitter över att ingen kunde följa med in till London för att lyssna på the Killers. Tröstar mig med att jag kommer vara med världens bästa tjejer nästa vecka. Happy midsummer hörni!
Du ar bast! Kampa pa!
SvaraRadera