A horse is not a home.

Bara att klicka på länken för en tur genom mitt hus. Smidigt va?

Jag vet inte om jag nämnt det här, men färgen orange förekommer väldigt ofta här. Det är lite märkligt faktiskt. Ja, ni kommer märka det i klippet!

http://www.youtube.com/watch?v=AFJMHUe4pW8

Enjoy!

This is disco.

Världen är väldigt, väldigt liten.

I lördags satt det en tjej från Motala bakom mig, på högskoleprovet. Jag kommer ju från Vadstena, men gick i gymnasiet i Motala. För er som inte är från Östgötaslätten så tar det en knapp kvart att åka mellan de båda städerna (åtta minuter för Ida Wall). Tjejen är ett år äldre än mig men jag tror inte att vi träffats innan. Vi har haft samma lärare och har gemensamma vänner. Så träffas vi i London. Det börjar bli läskigt detta, alla sammanträffanden och möten.

Jag har äntligen fått nycklar till centret och det firade jag med lax igår. Det var lika gott som hemma, men rotmoset och rödbetsbiffarna smakade inte riktigt som när mamma gör dem. Jag hade lite för mycket smet i mina raggmunkar, så det blev lite mycket pannkakskonsistens tyvärr. Tur att det fortfarande smakade raggmunk, eftersom pannkakor är det värsta jag vet.

Det är lite tomt i huset utan Boram. Hon är fortfarande i bella Italia. Jag har insett att jag kommer att sakna min lilla sydkorean när hon åker hem efter jul. Det har varit väldigt skönt att ha någon att komma hem till och ta hand om lite grann. Hon brukar krama mig när jag lagar mat och det kan vara lite irriterande, men annars är hon faktiskt väldigt bra på det mesta.

Ibland blir jag så arg på mina vänner. Egentligen så är det väl allt planerande som stör mig. Alla är så himla upptagna jämt och det känns lite omöjligt att hinna träffa alla i jul. Spontanitet existerar inte i mina vänkretsar och ska det göras något krävs det en två veckor lång konversation på Facebook innan något är bestämt. Det hjälper ju inte att två av oss är utomlands, en i skåneland, en i Jönköping, två i det svarta hålet (Motala) och en i Estocolmo.

Jag har tjatat på min stackars far om bussar, skidor och tider i tjugo minuter nu iallafall, så förhoppningsvis kan vi bestämma allting på måndag.
Emma, Olly, Maggie, Eliane och Ida; BOKA INGET 29-30, FÖRHOPPNINGVIS KAN VI ÅKA TILL STOCKHOLM DÅ!

'Bit and bobs' är mitt nya favorituttryck i engelskan. Det låter så glatt och positivt. Använder det så fort jag får tillfälle, vilket är ganska ofta. Det är ju mycket olika grejer som ska göras hela tiden! 'Jolly good' är en annan favorit. Jag börjar inse det fina med engelskan. Det finns så många ord! För allt! Det skapar en variation och ett flyt som man kan sakna i svenskan... Jag har kommit till den punkten nu, att jag oftast börjar räkna på engelska, byter till svenska, för att sedan avsluta med engelska. Det blir lit rörigt och oftast för jag börja om. Mina anteckningar är också en salig blandning av diverse språk. Märkligt det där...

Ikväll ska jag skriva uppsats och sortera papper. Och redigera bilder som jag ska skriva ut. Det finns några schackrutor kvar och med lite te till det, så ska det nog gå fint. Take care and stay sweet!

Du hade tid.

Tja Jag älskar lingonsylt.

Igår gjorde jag högskoleprovet här i England. Det var en ganska omväldadande erfarenhet och jag önskar att jag gjort det tidigare när allt det där kändes mer aktuellt. Det gick inte dåligt, men inte heller fantastiskt bra. Appråpå något annat; För första gången som jag kom hit, så såg jag fler än tio snygga killar på en och samma gång. Jag har pratat om detta fenomen med mina vänner, att bristen på stiliga pojkar är stor här. Iallafall i de kretsar som jag rör mig i. Konstigt att man ska behöva ta sig till en bit av Sverige för att få något trevligt att vila ögonen på. IKEA nästa!

Det är väldigt tyst utan Boram här. Förutom när jag spelar musik då, men det säger ju sig självt. Det är skönt att få vara ensam på riktigt men lite lite lite ensamt är det också. Jag kommer nog att sakna den konstiga sydkoreanskan efter att hon har åkt hem i januari. Det hade jag inte väntat mig.

Jag och mina vänner har redan börjat boka in dagar under jul som vi ska ses. Spontanitet har aldrig varit vår grej, utan planering är det enda som gäller om vi vill ha möjlighet att ses. Det är väldigt skönt faktiskt, det blir som en garanti på att jag faktiskt kommer att få se dem och krama dem och inte bara skratta tillsammans med dem över telefon. Det laddar mina batterier, att bara veta att det inte är så förskräckligt långt kvar.

Johanna kommer första advent. Sedan är det bara tre veckor kvar. Och sen, sen får jag äntligen köra bil!

Be somebody.

Min mamma tycker tydligen att jag är katig i bloggen.

Jag ber om ursäkt om det verkar så, det är inte min mening. Jag anser mig inte vara en person som är katig överlag, kanske lite ibland när jag fått lite för mycket positiv input. Mitt ego har en viss tendens att blåsa upp fort. Jag försöker nog mest att vara rolig och ironisk. Freud har säkert något att säga om det, hehe.

Jag pratade med min ena lillasyster om det igår (det var hon som skvallrade). Det går inte lura henne. Hon sa så här; "De dagarna du verkar som mest självsäker är väl de dagarna som är sämst egentligen va?". Hon känner mig för bra. Jag vill inte skriva om hemlängtan och saknad egentligen. Jag vill inte berätta för er om mina tvivel på mina förmågor. Det räcker med funderingarna i mitt huvud. Dessutom mamma, så anser jag (och det är MIN blogg, yttrandefrihet?) att Svergie är ett sjujäkla bra land! Man ska akta sig för Jantelagen.

Jag vet ju att jag har gjort rätt i att åka hit. För det mesta är det fantastiskt och jag känner mig faktiskt rätt bra (förstår inte felet i att anse att man är bra...). Jag gillar verkligen mina arbetskamrater, jag skrattar massor med de andra församlingsassistenterna och jag går till gymmet som jag ska. Jag följer mina scheman och livet är fint. Ibland har jag dåliga dagar. Men det vill jag inte berätta om här, för dem vill och kommer jag inte komma ihåg sedan iallafall.

Nu till roligare saker. GLS var verkligen kul att se och jobba på, men det var uttröttande. I måndags gick jag en timma på Sainsbury's och köpte bra saker som rotmos-ingredienser och Yorkshire-puddings. Visste ni att kålrot heter 'Swede' på engelska? Alltså svensk. Det tyckte jag var roligt, är ju ganska lättroad. Och att de säljer Mamma Scans köttbullar på Sainsburys?

I tisdags åkte jag in till London, närmare bestämt Camden, för att möta Helena (som är volontär i St Albans). Vi åt en shish kyckling kebab fort, innan vi ställde oss i kön in till Roundhouse. Där såg vi Joshua Radin. Förra hösten såg jag honom med mina systrar, och även om det var en grymt rolig upplevelse, så var själva konserten bättre här. Stället var väldigt häftigt. Runt som namnet avslöjar, och stort. Pink Floyd spelade tydligen sin första spelning. Det kändes i väggarna att det spelats mycket bra musik där. Joshua var kalasbra och det var en väldigt bra kväll, trots sena tåg och långa resor.

Boram åkte till Italien igår, vilket innebär att jag har huset för mig själv i åtta dagar. Det ska bli väldigt skönt att kunna spela musik ordentligt.

På lördag ska jag göra Högskoleprovet. Har jag nämnt det redan? Jag är nervös. Usch. Men på kvällen ska jag prata med Oliwia och det gör det hela lite mindre läskigt.

Nu; Kaffe och rostat bröd. På återseende!

You're still the one.

Kristoffer Engdahl, killen med citat för alla tillfällen har gjort det igen;

"Men det vet ju du också Beccis, eftersom du och jag är så lika. Det är inte lätt att vara ödmjuk när man är bäst."

Det är så fint att ha någon som förstår vilken tung börda det är att vara fantastisk.

I'm so exited.

Min kväll kommer att bli riktigt bra.

För det första är jag helt slut efter en tio timmar lång dag på centret, där vi äntligen kickat igång GLS. Kunde givetvis inte somna igår när jag verkligen behövde det (började klockan sju imorse). Så känner mig rätt mosig för tillfället.

Lyckligtvis så är jag ledig imorgon och spendera kvällen i soffan med Idol och en sparris- och svamprisotto. Olle ska sjunga 2010s bästa låt 'Från och med du' med favoriten Oskar Linnros. Linda ska köra en av världens bästa låtar som någonsin har gjorts; 'Iris' av Goo Goo Dolls. Hoppas bara att de inte slaktar låtarna som Johan Palm lyckades förstöra mästerverket 'Viva la vida'. Har dessutom en massa bra serieavsnitt som väntar på att bli sedda. Jag borde se 'Millenium'-filmerna också, för alla tjatar om dem här... Det kommer inte att bli mycket aktivitet på Pinewood Close ikväll iallafall.

Min dag som 'steward' på GLS har varit himla rolig faktiskt. Alla var lite lagom uppklädda och laddade för en trevlig dag. Jag och Lesley-Jane (Gerrards Cross skolas fd. rektor, det ni) hade hand om dörr C. Uppgiften var egentligen att se till att alla fick en plats, fösa in dem i mötesrummet igen efter fikarasterna och besvara frågor. Lesley-Jane var en mycket skojfrisk dam och hon gjorde det hela lite roligare.

Jag gillar verkligen människorna här. Kom på det när mrs. Sue Fletcher (av någon anledning är det väldigt roligt att säga hela hennes namn, och inte bara Sue) gav mig en kram. Det var inte en Britta Hellström-kram. Men det funkar för tillfället.

Bulletproof.

Jag och Olle sitter och tittar på fina appar till honom.

Olle är alltså min iPhone. Min iPhone. Det klingar så fint när man säger det, inte sant? Jag brukar döpa mina nya tekniska prylar efter söta pojkar i Idol. Min fina röda iPod heter Måns (efter Zelmerlöw såklart), min kamera heter Ola (Svensson) och datorn heter Danny (Saucedo). Men jag funderar på att döpa om datorn. Danny passar inte in med de andra namnen. Frågan är bara till vad...

På senaste tiden har jag spelat väldigt mycket Spindelharpan. Så det blev en sådan app. Och en från ArlaKöket, IKEA (hur värt är inte det, jag som älskar det?!), Sveriges Radio och SVT. Hittade en kalasbra Högskoleprov-app också, och det passar ju bra eftersom jag ska göra provet här i London om två veckor. Olle och jag letar vidare efter bra saker att stoppa i honom och lyssnar på LaRoux.

I helgen är det äntligen dags för GLS. Centret är fullt med folk och stackars Jane, som är ansvarig för hela kalaset, springer runt mest hela tiden. Jag ser fram faktiskt fram emot det väldigt mycket. Det kommer att vara mycket folk där, intressanta föreläsningar och massa roliga teknikgrejer att pilla på. Jag jobbar hela dagen imorgon, och är ledig lördag. Har jag redan skrivit detta? Kanske. Hursom helst så ska jag svänga förbi på lördageftermiddag iallafall, eftersom det är en speciell föreläsning som jag vill se.

På lördag så kommer jag att ringa dig, Matilda, och dig, Eliane. Emma, är du också hemma? Jag har tid innan två och efter fyra. Let me know.

Ordet 'pop' är väldigt användbart i det här landet. Man kan 'pop back home' (ungefär åka hem en snabibs), 'pop something on another thing' (lägga en sak någonstans) eller 'pop it on the wall' (fästa något på väggen). Fiffigt!

Nu är min lunchrast slut och jag ska cykla tillbaka till centret och lyfta soffor. Livet är allt bra spännande!

Introducing me.

Jag ljög lite idag.

Jeanette frågade mig om jag gillade djur. Snabbt gjorde jag en lista i huvudet med för- och nackdelar. Kom snabbt på att jag inte orkade förklara att jag inte är speciellt fäst vid djur (årets underdrift) utan mest tycker att husdjur är i vägen och lutar illa. Med undantag för vissa hundar. Jag övervägde att förklara mitt kattförakt och min fobi för allt som krälar och kryper fort. Så jag ljög. Jag sa att jag var en hundmänniska, men verkligen gillar alla djur utom råttor. Jag kan ju välja vem jag vill vara här. Så i dagsläget är jag en snäll, effektiv och djurälskande person. Ytterst spännande faktiskt!

Detta är en passage tillägnad mina tjejer;
Oliwia, det är inte normalt att äta en hel chokladbollssmet ensam. Utan att ens rulla den till bollar innan (utgår från att så var fallet, jag har många erfarenheter att grunda det antagandet på tyvärr).
Maggie, hur går det med matlagningen? Gör massa lasagne, det kan man leva på en vecka eller så. Emma, du är så duktig som klarade din första tenta!
Ida, nästa gång du är hemma så måste du säga till. Jag behöver prata med dig för att må bra (skaplig boost eller hur?).
Matilda, du är hemma i helgen va? Ge mig en tid under lördagen, så ringer jag dig!
Eliane, tänk på det där jag sa om svennarna... För koncentrerad juice är inte gott. När ska jag ringa?

Sue Stone, som är ansvarig för köket på Centret, gav mig tre recept idag. Hon är en fantasitsk kock. Jag överdriver inte. Maten och framförallt efterrätterna som hon gör är makalösa. Och då lagar hon alltid åt minst femtio personer åt gången. Hon är dessutom väldigt cool. Runt femtiofem, rakt på, väldigt frän och en sådan person som åker till Sydafrika på semester. Hon är min nya idol. Åter till recepten; Jag ska lära mig att bemästra konsten att göra 'Banoffe pie', 'Tiffin' och 'Sussex Pond Pudding', till jul. Oliwia, du kommer att älska dessa. Så det är bäst för dig att du kommer hem.

Imorgon kommer min iPhone. Då kommer mitt liv att vara fulländat. Skulle inte det tillståndet infinnas sig efter att jag tagit körkort? Och sedan efter projektarbetet var klart? Eller efter studenten? Efter att jag flyttat hemifrån? Hur som helst. Bara jag får den så kommer jag att vara fullkomlig.

Time of our lives.

Idag har jag haft en kalasdag.

Söndagar är ju alltid rätt galna, det är alltid mycket att göra och dagen börjar tidigt och slutar sent. Men idag har det varit värre än vanligt (iallafall av de söndagar som jag har varit här, vilket nu är sex till antalet). Ny serie i både PromiseLand M och S. Och eftersom jag är ansvarig för S-gruppen, så var det lite extra rörigt. Jag fick med allt, men det lite knepigt att hålla allting i huvudet Vem som ska ha vilka giraffbilder, och vem som är ansvarig för att skapa hattar av crêpepapper och så, ni vet. Vanliga saker. Det var en bra dag idag. Allting fungerade.

Ikväll har jag bokat en biljett till Joshua Radin, som spelar på Roundhouse i Camden nästa vecka (den 19e). Jag och Helena ska se honom, och det kommer nog att vara minst lika bra som när jag såg honom med mina småsystrar i Göteborg förra hösten. Det passar bra att se en lätt fantastisk singer-/songwriter från USA när löven faller.

Jag har rensat min plånbok från den tjocka bunten av kvitton och kommit fram till att jag lägger ganska mycket pengar på mat, men att jag är bra på att hålla min telefonbudget. Jeanette lånade mig en gigantisk ordbok till min engelskakurs, så allt jag behöver göra nu gällande det är att skriva min första uppsats (som jag fick i läxa min första lektion, gött) och beställa ett par läroböcker. Klappar just nu mig själv på axel och flinar nöjt.

På tisdag kommer volontär-Lena hit och äter kvällsmat. Med sig kommer hon att ha sin pojkvän som är här i England och hälsar på, och förhoppningsvis ett tillskott i vårt 'Svenska volontärer 2010'-gäng; Andreas, som bor i Reading liksom Lena. Boram och jag ska överlägga vad vi ska laga för mat imorgon. Till efterrätt blir det något med kiwi iallafall, för jag har fem stycken som måste gå åt. Några förslag? Mamma?

Vi planerar också en 'svenskhelg', i början av december. Eftersom London är så himla coolt ska vi göra staden under en helg. Det blir troligtvis en musikal, kaffedrickande och massa fotande. Sju tjejer och en kille. Åtta knasiga svenskar. Inte helt fel med andra ord. Det är ju som tidigare nämnt väldigt viktigt att ha saker att se fram emot, och det här är verkligen en sådan sak!

Fick beröm av min supervisor idag, under vårt möte. Det kändes bra. Det mesta känns väldigt bra faktiskt. Jag är bra. För det så. Godnatt.

This is my life.

Jag vet att jag är lite efter, men här kommer lite blandade bilder;

Bild 1; De fina volontärerna (minus en tjej som heter Sara, som jag inte träffat än) från Svenska Kyrkans volontärår. Sju av oss på bilden är i Storbritannien, frånvänster; Rebecka, Kristina (som är i holland), jag, Lena, Sanna, Kristin, Helena och Carolina. Bra gäng!

Bild 2; Jag, Lena och den tyska volontären Constanze på den asfräna irländska puben/gamla kyrkan i Muswell Hills.

Bild 3; Carolina, jag och Helena utanför ovannämnda pub dagen efter, när vi hade tog en lååång omväg kring Muswell Hills och försökte hitta en datasladd till Helena.

Bild 4; I måndags fick jag ett paket med förnödigheter. Tack familjen O!

Bild 5; Den här bilden är för att göra dig avundsjuk Tildus. Äggfrukost i ett engelskt burspårksfönster. Det du!

Jag har lovat Boram att göra mer äppelpaj, eftersom vi fick ett par äpplen som inte gått åt på Centret. Så mot köket... Ha det!

De senaste dagarna har jag överträffat mig själv.

I svenskhet. I matlagning. I avbockning på listor. I duktighet. Jag har gjort allt som jag sagt att jag ska göra. Jag har tvättat, gymmat, fixat min språkkurs, lagat mat, bakat kanelbullar (utan färsk jäst, det ni) och kommit ihåg att ringa de som jag lovat ett samtal. Jag har varit effektiv helt enkelt!

Det börjar bli mycket på jobbet nu. Det beror nog mest på att jag faktiskt vet vad som behöver göras, och för att vi startar nya teman i både PromiseLand Small och Medium. Plus GLS (Global Leadership Summit, en stor konferens som hålls på centret nästa helg). Jag tycker mest att det är kul, eftersom jag inte behöver fråga om saker hela tiden utan kan sysselsätta mig själv. Progress!

Det känns lite konstigt att inte vara på Platen i tider som denna. Det stod idag nya treor och skrek vid Kanalen i Motala. Det var andra samhällsstackare som fick bada i år och andra töntar (naturare) som stod brevid och skrattade. Det var inte vi, 91:orna. Känns som att det var förra veckan som vi var etttor och blev målade i fejset av snygga 89:or. Som om det var igår vi sprang runt som indianer och tjoade i skolan. Konstigt. Jag saknar det. Springandet i skolan alltså, inte att vara utklädd till indian, det klarar jag mig utan.

Kan alla som jag ska skaffa julklappar skriva i kommentarfältet vad de önskar sig tack? Bra, måste göra en budget för det tror jag... Ha't gött hörrni!

Sverige, det bästa på vår jord.

(Bilderna är stulna från Lenas blogg, förlåt; http://livingreading.wordpress.com/ )

Jovars, känner mig rätt så svensk varje dag faktiskt. Titellåten för dagen framförs av Maroolio. Skitbra.

Idag har jag varit här en månad. Det är konstigt, det känns som om jag nyss kom samtidigt som det känns som om jag har varit här ett halvår. Dagarna är så långa, men går så snabbt. Jag blir lite knäppare än vanligt när jag försöker fundera på det där, så för det mesta undviker jag att tänka på det. Jag tänker på roliga saker som komma skall istället. Som Johannas besök i november, eller på IKEA-besöket idag.

Jag och Lena (svensk volontär, se bild nedan) har bestämt sedan nån vecka tillbaka att vi skulle åka till IKEA för att insupa lite svensk atmosfär och känsla. Dagen började med tågbanereparationer vilket innebar buss till Hillingdon, sedan tåg till Baker Street, därefter Tube-tåg till Paddigton. Resan som i vanliga fall tar 40 minuter tog nästan två timmar...

Hursom helst så kom vi fram till det fina blågula varuhuset till slut, och började i restaurangen. Köttbullar och lingonsås. Behöver jag säga något annat? I vanliga fall är jag rätt anti artificiella köttbullar (dina är bäst mamma!). Men jag trodde jag skulle trilla av stolen så gott var det! En mazarin och kopp kaffe på det sen. Det var en mycket nöjd Beccis som lämnade restaurangen.

Väl inne på varuhuset kände jag mig ascool som var svensk och kunde uttala alla namn korrekt. En och annan gång viskade jag för mig själv saker som 'Malm', 'Smila Blomma' och 'Glimma'. Lena och jag tog god tid på oss med vår lilla vagn och njöt till fullo. De flesta vet ju att jag älskar IKEA och är i de flesta lägen upplagd för en heldag i affären. Jag brukar ju glorifiera företaget rätt ordentligt i vanliga fall; Försök föreställa er hur bra det kändes för mig att vara där idag!

Vi hittade vispar, plastburkar (nej det är inte Tupperware, men det funkar att frysa matlådor i), svenskt godis, sill, gravad lax, kaviar (nåja, Kalles randiga), ljus, lingonsylt, reflexer och databräda. En himlans massa bra saker till ett bra pris. Sverige levererade än en gång!

Efter ett par timmar i Wembley drog vi oss till Camden för att hitta ett par billiga gympadojjor till mig. Hittade ett par Asics för 34 pund, så det var rätt också. Sedan belönade vi oss själva med en öl på 'Worlds End' eftersom vi burit våra tunga kassar över halva London. Det var fint att få reflektera och ventilera lite idag, så tack Lena för en kalasbra dag!

Väl hemma (efter en två timmars lång resa) åt jag en fantastiskt god broccolipaj. Undrar vem som kan ha gjort den? Inte Boram iallafall, hon lagar inte mat förutom till fina tillställningar. Som den vi hade igår, med hennes sydkoreanska vän Seoyeon och min svenska volontärvän Helena. De bor båda i St Albans och hälsade på oss. Helena fick smaka lite knäckebröd och kaviar av mig och vi hade en fin eftermiddag tillsammans.

Kvällen avslutades med ett telefonsamtal till Sverige, och Oliwia. Det känns bra att veta att du knäcker de andra fjantarna på Esprit och mår (nåja, relativt) bra. Du är bra. Imorgon har jag sovmorgon, inget PromiseLand utan familjegudstjänst på Memorial Centre med Jeanette. Spännande! Godnatt hörrni.

Bild 1; En nöjd Beccis käkar köttbullar. Eliane, I wanna hear you say it!
Bild 2; En nöjd Lena hittade riktigt knäckbröd.