Dina händer.

Äntligen är "reading week" här!

Här i Kanada har man något så lyxigt som ett lov i mitten av februari. Det är till för att man ska läsa ifatt, påbörja uppsatser och sådant. Därför åker såklart typ alla iväg, det är inte många som sitter med näsan i böckerna denna månad kan jag lova. Själv har jag faktiskt varit duktig och påbörjat en av mina fem uppsatser, i en av mina globaliserings-kurser. Tro't eller ej! I måndags hetsskrev jag på en annan, till min historia-kurs, som jag sedan bittert insåg inte ska lämnas in förrän nästa månad. Hursom, mer än halvvägs på den iallafall så lite har jag fått gjort innan lovet iallafall. 

På tisdag ska vi åka iväg på en liten resa som skolan anordnar för oss internationella studenter. Klockan 6 samlas vi och åker mot Ottawa, Kanadas huvudstad, och vi borde vara framme runt två. Eftermiddagen kommer att spenderas där men på kvällen åker vi vidare till Montreal. Halva dag 2 spenderas i Montreal, sedan åker vi till Quebec City. Hela dag 3 spenderas i Quebec och jag och Olivia (en tjej från Singapore) tänker att vi ska åka skidor den dagen i ett riktigt berg. Tydligen ordnar hotellet med bussar dit, så det verkar ganska enkelt att ta sig dit. Vi missar visserligen lite i Quebec men båda tycker det var mer värt med lite riktig skidåkning. Dag 4 spenderas först i bussen på väg mot Montreal igen, kort stopp för lunch, sedan blir det ännu mer buss tillbaka mot Toronto och London. Schemat är späckat och det kommer nog bli fyra intensiva men roliga dagar! 

Sedan sist har jag hunnit skypa med mormor & morfar, med Maggie, med Emma och min familj i diverse omgångar. Det är lite lugnare med det där nu, när jag inte är så spännande längre, haha! Jag har haft lite småuppgifter att lämna in och i måndags hade jag ett test i engelskan. Batteriet i min mobil hade ju såklart dött, så höll på att missa testet. Vaknade fem i halv nio och fick lätt panik när jag insåg att jag började halv nio. På med närmsta klädesplagg och med andan i halsen var jag på plats två minuter över halv. Det är inte riktigt lika strikt med tider här som hemma, vilket var tur för mig i måndags. Att komma tio minuter sent till en föreläsning i Sverige är lite skämmigt och kommer du sent till en tenta så får du inte ens komma in förrens en halvtimma efter alla andra (tror jag, blev osäker nu... Sjukt längesedan jag skrev tenta känns det som). Tuff start på veckan med andra ord. 

Förutom att måndag och tisdag var lite stressiga, så har det varit en bra vecka. Det känns som att det har lossnat lite med skolan och jag har börjat drömma på engelska igen. Jag ser det som ett gott tecken. Att räcka upp handen är inte läskigt längre, inte ens i min onsdagskvälls-föreläsning där vi är runt 50 studenter. Jag litar på min engelska och lärarna är väldigt uppmuntrande. Många av dem tycks gilla att jag är svensk (eller europé som vissa envisas med att kalla mig - ej uppskattat av denna unga dam som är något kritiskt inställd till EU) och att jag ofta ser saker lite olika än kanadensarna. Det är ännu en sak som är annorlunda här, i Sverige skiter de ju i om du är på föreläsningarna så länge du klarar dina tentor. Här bygger många av klasserna som jag tar på diskussioner och deltagande på lektionstid.

I söndags åkte jag, Marie, Olivia, Jill and Judy downtown vid nio på morgonen. I stan bytte vi buss för att åka ner mot Boler Mountain som ligger strax söder om London. Boler är ett skidområde med 13 nedfarter och ligger alltså inte alltför långt härifrån. Vi var framme runt tio och strax innan elva var vi alla redo. Jill och Judy hade aldrig åkt förut och Olivia har bara åkt ett par gånger så de tog det lugnt. Marie är en erfaren skidåkare så vi körde på bra redan efter det första lite vingliga åket. Att ha andra skidor än sina egna är ju lite som att köra en ny bil: man måste ta det lite lugnt innan man kan gasa på ordentligt. Vi hade en kanondag med inte alltför låga temperaturer och till och med lite sol under eftermiddagen. Efter lunchen så hängde Jill och Judy med upp i en grön backe och jag körde lite "skidskola" med dem. Det var en bra workout för mig och tjejerna var jätteduktiga. Modigt att ge sig på skidåkning när man aldrig provat! Det roligaste på hela dagen var nog när Judy fick till en fin sväng och hon skrek "I get it now, you were right Becca!". Det var värt ett par svettdroppar och joggande i pjäxor upp och ner i en timma.

I helgen har jag tagit sovmorgon varje dag och inte gjort så mycket mer än kolla på Melodifestivalen. I fredags hade jag Twilight-maraton i huset med Maya och Aiko. De är de enda som är kvar över lovet, men det var kul att få hänga med dem själv lite. De är båda lite blyga och hamnar lätt i skymundan när Lindsay och Sangin är hemma till exempel, som är väldigt högljudda och "på". 

I fredags pratade jag med Maya och Aiko om att jag vill åka till IKEA, dels för att köpa käk, dels för att det är en grej för mig att få åka dit. När jag är hemma så åker jag ju ut till Marieberg då och då, för nöjes skull. Min pappa tycker att jag är lätt störd, men vi har alla olika intressen som tur är. Personligen så tycker jag det är korkat att vilja se snubbar sparka på en läderkula. Hursom, de andra ville också åka och på nå vis så har vi nu bestämt att alla i huset ska med. Vi ska hyra bil nästa vecka och åka på "house bounding day trip" som Siobhan kallar det. Komiskt nog är det billigast att göra så, än att åka kollektivt. Nordamerika i ett äggskal alltså...

Och just det! Förra fredagen hade jag en av mina bästa kvällar här, sedan jag kom. Marie är också gammal scout och tydligen så hade hon saknat att elda. Så hon, Chris och Olivia samlade ved under hela veckan. De som bor i Young House fixade varmkorv, tilltugg och annat smått och gott. Antoine fixade glüwien/vin chaud/typ glögg. Vi spelade lite spel och grejer efteråt och hade en himla trevlig kväll. Det var lätt värt att min jacka och mina glasögon i drygt en vecka nu.

I dag gick och Sencer en promenad på nästan två timmar (fram och tillbaka) till en galleria för att köpa läsk och popcorn till ikväll. Sencer, Rashad, Jill, Judy och Taylor kommer över till Benson House för ytterligare en filmkväll. Skönt att vara hemma och slippa gå hem i sjutton minus! I förrgår var jag och köpte lite te förresten och expediten gav mig lite "Oh Canada"-te att smaka på, för att välkomna mig till landet som hon sa. Typiskt kanadensiskt att göra så, de är väldigt trevlig här. Ibland är det nästan irriterande för en folkskygg svensk, haha! 

Nedan följer lite blandade bilder. Hoppas ni har det bra där hemma, pusspuss!

Rashad och Marie på vårt lilla eld-kalas.

Hemmagjord "glögg".

B trail = Beccis trail!

Marie var taggad till tusen!

Dubbelsvart... Mer som en röd pist hemma...

Marie passade på att dubba Olivia i backen.

Jill åker ner för en pist för första gången någonsin!

Liksom det mesta som "smakar" Kanada, smakar det här teet av lönnsirap... Märklig smak.

Lite kärlek kom över Atlanten. Tack mamma och pappa!

This is the new year.

Den senaste veckan har varit omtumlande. 

Jag pratade med en kurskamrat mellan mina två föreläsningar idag och då gick det upp för mig att jag åkte hemifrån för en månad sedan idag. Det känns lite skönt att jag har gjort den första månaden och att det mesta har klarnat här. Jag har bokat en flygbiljett hem, vilket både är trist och skönt på samma gång. Hemresan kommer ske i etapper dock, för jag får sällskap i form av en lillasyster. Erica kommer hit den 28 april och så stannar vi här ett par dagar. Vi vet inte riktigt hur länge än, det beror på när jag har min sista tenta (den kan senaste vara 30 april). Hon får hjälpa mig packa ihop mina grejer och så åker vi till Toronto ett par dagar. Därifrån ska vi göra en dagsutflykt till Niagarafallen och sedan ta oss ner till New York. Vi har bokat hotell för fyra nätter i NYC och flyger sedan därifrån hem till Suecia. Det kommer bli fett.

Under veckan har jag hunnit med ett par Skype-samtal, gjort fem (!!!) inlämningsuppgifter och tittat på första deltävlingen av Melodifestivalen såklart. Jag är inte riktigt van vid att ha kurser parallellt än. Jag hade faktiskt hunnit glömma hur det är när alla lärare lägger alla inlämningsuppgifter på samma veckor, som det var i gymnasiet för det mesta. Jag har fått tillbaka feedback på två av mina uppsatsförslag så tänkte försöka komma igång med dem ordentligt, så att det inte blir så tufft mot slutet av terminen. 

Vill knappt föreställa mig hur illa det kan vara om man inte börjar i tid. Jag har ju fem uppsatser att skriva, en för varje kurs, och trots att de inte ska vara så långa (typ 8-10 sidor) så tar det ju ändå tid. Att skriva bra på engelska tar lite längre tid har jag märkt också. Jag är van vid att läsa kurslitteratur och lyssna till engelska på föreläsningar, och ibland skriver jag på engelska på tentorna för att det är lättare att använda rätt terminologi men att skriva längre stycken är en utmatning som jag inte haft på ett par år. Inte sedan min Cambridge-kurs i England tror jag. 

I fredags skypade Erica mig och berättade att en av våra vänner gått bort. Jag lärde känna Tomas, som han hette, för ett och ett halv år sedan under introduktionen och han var en sådan person som man alltid kunde få en kram av eller dansa som en tok med på dansgolvet på Kåren. Han var alltid med på allt, hur knasigt det än var, och hade ett jättehärligt skratt som alltid spred sig till hans omgivning. Det har varit en konstig helg och trots att jag pratat med ett par av mina Örebro-kompisar på Skype så har jag nog fortfarande inte fattat riktigt. Det är konstigt att vara så långt bort när något sådant händer. Att inte kunna vara hemma och trösta, eller göra någonting, är nog det värsta. Jag vet att ni tar hand om varann och vet att jag tänker på er. 

Jag har försökt att hitta på saker. I fredags skulle jag ha följt med på laserdome, men orkade inte med det. Istället tog jag det lugnt, kollade på film med Sei. I lördags fyllde Siobhan år så jag bjöd med henne till min kvällsaktivitet som väntade efter Melodifestivalen (den började ju 14.00 för mig, så det var lugnt - satte dock upp en "stör ej"-skylt på min dörr). Jag och ett par kompisar (Sencer, Antoine, Marie, Ponchi, Olivia, Chris) skulle åka ner downtown till en restaurang som serverar så mycket sushi som man kan äta, till ett fast pris. Himlen med andra ord. Tyckte inte Siobhan skulle sitta själv hemma (de andra huskompisarna var på olika fester tror jag) på sin födelsedag och det visade sig vara en succé. Vi hade en himla trevlig kväll och det kändes som att det var det som behövdes.

I söndags anordnade skolan en dagstur till Toronto, för oss internationella studenter, med anledning av det kinesiska nyåret. Klockan nio åkte vi från skolan och blev avsläppta  China Town i Toronto. Tillsammans gick vi allihop till en kinesisk restaurang. Vi beställde in massa mat och jag hade turen att hamna med två personer som är från Kina som både kunde översätta och förklara vad det var vi åt. Ni skulle bara veta hur många rätter som faktiskt krävde en förklaring... En tradition vid nyåret är att äta kycklingfötter. Först var jag och Marie lite tveksamma, men vi slog vad om 5 dollar om den andra inte provade. Ingen av oss ville ju förlora så vi testade och det var inte så dumt. Mycket ben, men helt okej. Det smakade, konstigt nog, kyckling.

Efter maten gick vi runt i kvarteret, tog en kaffe på Starbucks och gick sedan ner till ett stort köpcentrum. Marie letade gymkläder på Sears, Rashad köpte en rysk pälsmössa (tydligen samlar han på hattar) och vi besökte en fantastisk bokhandel. På riktigt så tror jag inte att affären hade hyllmeter utan hyllkilometer. Himmel nr2 för mig med andra ord. Tyvärr så fick jag en fet huvudvärk mot slutet så när det var dags att åka hem var det väldigt skönt att få lyssna på lite lugn musik och luta knoppen mot fönsterrutan. Toronto verkar vara sjukt stort, men det var svårt att skaffa sig en uppfattning om staden eftersom vi bara rörde oss i två kvarter. En fin dag iallafall!

Igår och idag har jag lämnat in de sista uppgifterna på ett tag. Har njutit av att vara lite "ledig" och chillat med mina roomies. À tout à l'heure!

Massa sushi! 

Födelsedagsbarnet Siobhan.

Filuren till vänster känner ni ju igen men sedan har vi Antoine, Marie och Sencer. 
Till höger längst fram sitter Ponchi, sedan Siobhan, Olivia och Chris.

Marie och Ponchi, innan vi provade kycklingfötterna.