Quelqu'un m'a dit.

I torsdags kändes den här dagen ganska ouppnåelig.


Efter en VÄLDIGT arbetsam påskhelg så har jag också fått lite ledigt. På min vanliga dag tyvärr, så jag får inte extra långledigt som alla andra. Just nu spelar det inte så stor roll. Bara vetskapen om att jag inte behöver socialisera mer än ett par ord i köket är full tillräckligt. Jag tvättar, solar och läser. Ikväll ska jag bara kolla på Gilmore Girls. Det är så man ska spendera en bank holiday tycker jag. Borde kanske gå ner till stan en sväng och köpa lite mat och visa upp mitt hår. Det är nämligen väldigt snyggt idag.

Ja, ni vet ju vad jag har gjort i helgen (tack vare väldigt bra uppdatering). Tänkte bara summera gårdagen lite. Det vi jobbat mot i två månader med Stagecrew är nu avklarat, så nästa termin blir bara fyllt med massa skoj, snarare än sångrepetitioner och replikövningar.

Under gårdagens påskgudstjänst uppträdde våra fantastiska ungar på all möjliga vis. Några dramatiserade bibeltexter, några viftade med flaggor och några sjöng solo. Tillsammans bildade de en stor kör och alla var jätteduktiga. Efteråt var jag, Jeanette, Barbara och Nicola ansvariga för polaroidkamerorna, som skulle förstärka predikans budskap; 'Tro är inte alltid självklart och synligt, men kommer att utvecklas med tiden'. Liksom polaroidbilder. Det var nog mitt favoritjobb under hela helgen, man fick träffa mycket folk och leka med tekniska prylar, även om det var kul att vara mikrofonansvarig under gudstjänsten också. Det var dock inte lika glammigt som det låter.

Efter lite städning på centret och en hot cross bun med Stagecrew-teamet åkte jag med Jeanette hem och åt lunch. Vi kollade in utsidan på Pinewood Studios (där de spelat in Harry Potter-filmerna...) lite mer, eftersom jag bara åkt förbi det snabbt och käkade massa god mat. Efter det åkte vi tillbaka till centret eftersom jag och Andy är ansvariga för att det ställs i ordning efter kvällsgudstjänsten där. Efteråt begav sig de yngre medlemmarna ur teamet till puben. Trevligt, men det var fint att lägga sig efter en så pass lång dag!

Jag fick också massa påskgodis från Jeanette och hennes man. Jane och Edda hade också förberett små presenter till mig. Tänk vad bortskämd jag är... De gula marshmallowkycklingarna från USA var nog coolast... Nu väntar kaffe i solen. Ciao!

Hittar ni mig...? Andy är mimaren i mitten, inte jag.


Påskkorg från Jeanette och Mark.

Coolaste påskgodiset ever. Gula marshmallowkycklingar.

Breathe.

Så här har min påskafton sett ut.

Lite annorlunda mot vad det brukar vara. Trevligt att det varit tjugoåtta grader varmt, att jag lunnat ligga ute och läsa hela eftermiddagen. Fint att gå i shorts i april. Gött med rand efter armbanden på högerarmen. Lite tråkigt att inte leta påskägg i trädgården och vara snabbare än Johanna. Ville bara säga det.

Hot cross buns är en brittisk tradition i påsktider. Gör sig väldigt bra med kaffe. Det gör ju i och för sig det mesta...

Chill på the Common.

Minimalt påskbord; Gravad lax, färskpotatis, två sorters sill, lite sallad och ägghalvor med räkor. Inte helt dumt faktiskt.

Million pieces.

Jaha. Sedan sist har min familj hunnit vara här och vänt.

Det är konstigt att tiden går så fort, men ändå så långsamt. Det känns som att det är nån vecka sedan vi sågs, fastän det var igår. Började jobba nästan direkt efter att de åkt och hade en tidig morgon idag, så jag antar att det är därför. Det händer så mycket här hela tiden, man hinner knappt med.

Vi har hunnit med mycket. Jag mötte dem i snygga, vinröda långkallingar på torsdagskvällen och hela fredagen ägnades åt turistande i Gerrards Cross. Jag tog med dem på en rundtur på centret, vi besökte det berömda Tesco (mataffären) och gick på eftermiddagsfika hos min handledare Edda och hennes man. På lördagen satte vi oss i hyrbilen och åkte ner till Bath. Jag visste som vanligt vart vi skulle gå medan de andra irrade runt som höns och vi åkte förbi' (det betyder alltså att man reser ytterligare två timmar) Stonehenge på hemvägen.

I söndags så jobbade jag, så familjen begav sig in till London. Systrarna trängdes på Madame Tussauds medan mamma och pappa fikade tydligen. De hann med London Eye också, vilket de tycktes gilla. Jag var mest trött. På måndagen åkte vi till Eton och Windsor. Drottningen tycktes inte vara hemma, så pappa och jag drack kaffe på Costa istället. Vi såg Sollans (vår underbara granne!) favoritaffär och på hemvägen 'åkte vi förbi' IKEA, så att jag kunde bunkra upp med kaviar och andra nödvändigheter.

Tisdagen var nog Johannas höjdpunkt. En dag ägnad åt shopping. I och för sig så varken hann eller orkade vi med mycket mer än en lång vänd inne på Primark, lite häng i Hyde Park och Converse-shoppande i Camden. Vi åkte buss åt fel håll, så det blev en ganska lång resa hem. På onsdagen åktevi också in till London, med sikte på Greenwich. Vi fick åka tjusig DLR (speciella tåg egentligen...), äta goda räkchips, gå på båtmuseum och glassa i solen. Dagen avslutades med två råa hamburgare och en bränd, samt en natt på hotell för min familj.

Detta för att min värdfamilj anlände i onsdags. Igår morse (alltså torsdag morgon) kramades ja och familjen hejdå, och en timma senare gick jag till jobbet. Jobbade till sex, gick hem och åt och gick sedan tillbaka strax innan åtta. Det blev rätt sent, då vi förberedde inför idag (Långfredagen). Vi har nämligen en speciell gudstjänst för barnen medan parenteserna är uppe i kyrkan. Jag fick äran att leda morgonens lilla information om vad skulle skulle göras (lite nervöst var det allt!). Det var fint och efteråt åkte jag med Edda och Christoph till familjen Brown för lite grillning i solen (eller den 25-gradiga skuggan...).

Är ett trött ägg nu dock. Det är skönt att vara själv lite. Så själv man nu kan vara när man delar kök med fyra andra. Familjen är väldigt trevlig och så, men det går inte komma ifrån att det är lättare när de inte är här. Jag vill inte störa dem eller vara i vägen, så jag är mest på mitt rum. Eller jobbar.

Imorgon har vi repetition på morgonen med Stagecrew, inför söndagens påskgudstjänst. Efter det ska jag ligga ute på en filt i the Common (ett stort grönområde 50 meter från mitt hus) och läsa hela eftermiddagen. Det är så varmt så man vill inte göra mycket annat. Har sill, gravad lax, ägg och färskpotatis också så ett litet påskbord ska jag nog kunna knåpa ihop. Är lite spänd inför söndagens påsklunch hos Jeanette. Jag har ju aldrig ätit traditionell amerikansk påskmat innan, så det ska bli kul. Köpte ett påskägg idag också, så helgen är räddad!

Det har varit en bra vecka alltså. Mycket aktiviteter, mycket nytt. Det var lite konstigt att slå ihop mina världar, men det var jätteroligt att få visa familjen allt. Tack för att ni kom, ni är bäst!

'Tjuriga och trötta systrar på ett pendeltåg', heter bilden.

Defying gravity.

Vad får man om man parar ihop en skånsk stockholmare och en förvirrad östgöte?

En förvånansvärt bra kombo. Som tidigare nämnt tog jag min Kånken och åkte ner till Poole i fredags. Där mötte Carolina mig och tog med mig ner till Pooles finfina strandpromenad. Efter en fin promenad och en glass tog vi bussen till Wimborne, där hon bor. Jag fick besöka mitt första Waitrose (en matvarukedja) och känna lite Vadstena-vibbar (mycket gränder och kullersten i Wimborne). Vi hade kvällspicknick på Carolinas husägares tak och satt ute till nio utan att frysa.

Lördagens aktiviteter var också ganska nedtonade. Carolina visade mig runt, vi spanade in hennes kyrka, dreglade över KitchenAid- maskiner och låg i solen och filosoferade. Nu har jag en supersnygg RayBan-kant i fejjan och en röd näsa. Vi hann beröra alla möjliga ämnen och det är alltid trevligt att diskutera saker med en liksinnad. Sjukt värt med andra ord. Tack Koronen! (Titta in på hennes blogg också, när du ändå är i farten! Hon kallar mig 'eminent'. Bra boost där! http://carolinaiengland.blogspot.com/)

Idag har jag blivit retad för min solglasögonkant av ett par barn. PromiseLand har uppehåll till efter påsk, men under familjegudstjänsterna har vi ändå barnpassning för dem under två och någon sorts aktivitet för dem mellan två och elva år. Detta innebär lite sovmorgon, lite mindre planering men nästan lika mycket skoj. väldigt positivt, om du frågar mig.

Jag, Andy och ett par 'ungdomar' (folk under 35) var inbjudna hos vår turkiska, och lite lätt militanta, vän Hatun på lunch idag. Ett par av våra yngre kollegor och deras barn var med, vilket var himla trevligt. Att springa runt på en gräsmatta och leka ta i 23 grader är ju inte helt fel.

Nu ska jag smörja min näsa och titta på Harry Potter. Fick skatteåterbäring i veckan på fem och fem, så det är ganska troligt att kitet med alla böckerna på engelska kommer till Pinewood inom en snar framtid också. Känns fint, brittiskt. Tar en kopp te på det så är vi i hamn. Godnatt!

Orange colored sky.

Igår började vår nya ungdomsledare.

Och kan ni tänka er att jag, lilla jag, fick äran att lära henne att låsa centret? Det berodde kanske delvis på att Jane och Shawn (hennes chef, och vår ungdomspastor)var upptagna. Men ändå. Jag kände mig rätt cool när jag viasade hur man ställer om temperaturen och hon frågade varifrån i Storbritannien jag var. Det krävs inte så mycket för att jag ska känna mig tuff faktiskt.

Jag är ju också ganska lättroad. Idag på personalmötet skulle vi presentera oss med namn och något konstigt med oss själva för Kathryn, som ledaren heter. När jag skulle berätta något knäppt berättade jag att jag alltid börjar fnissa när jag ser kålrötter i mataffärer. Här i England alltså, eftersom de heter 'swede' (samma ord som 'svensk'). British swede. Himla festligt. Det tyckte resten av personalen på Saint James också. Kommer bli pikad om det fram till jag åker hem.

I helgen hade jag ju finbesök här ifrån Svealand. De kom med gåvor form av gelehallon (förstår inte varför jag blivit så fixerad av det...) och svenska tidningar. Vi drack kaffe på Starbucks, såg nåt band på Wembley Arena, åt sushi i Hyde Park och skrattade. Ida Wall har tydligen mossa i näsan, Matilda Svensson är en hen och det var tur att Johanna Roshamn hade koll. Var lite orolig för att de inte skulle komma fram. Det gjorde de som tur var! Tack hörrni.

På fredag ska jag åka söder ut. Till Wimborne Minster och fröken Koronen. Hon ska förbereda en rundtur i Poole, men annars så ska vi nog mest chilla och prata svenska. Det blir en liten kortis bara, eftersom jag måste jobba på söndag, men en övernattning blir det iallafall. Det ska bli jättekul att se hur hon har det och vad hon gör om dagarna. Gott sällskap är ju aldrig fel!

Jag kan också meddela att jag är förkyld. Igen. Eliane påpekade under vårt telefonsamtal idag att jag alltid är det. Tippar på att det är på grund av luftfuktigheten här. Och för att alla andra i min omgivning tycks vara det; Ida, Jane, min engelskalärare och Suzanne. Undrar hur britterna undviker att bli tokiga. Det är ganska enerverande.

Inatt kom Fi, Phill (the) Mann och resten av teamet hem. Ah, tror inte jag skrivit om det här. Förra veckan åkte ett team till Tunisien, eller rättare sagt till den libyska gränsen, för att hjälpa till vid ett av alla temporära hjälpläger som satts upp. Det var sju personer från vår kyrka och fem från en mindre kyrka i grannbyn. Sjukt tufft. Önskar att jag kunnat följa med.

Jag har även (än en gång) fått bevis på att jag har världens bästa familj. Igår pratade jag med halva släkten. Först Olovsonarna, sedan mormor och morfar. Efter det ringde jag till kusinvitamin i Halmstad och grattade på födelsedagen, och fick dessutom tjugo minuter med hennes mor, min moster. Alla är så bra. Alla vet vad de ska säga. De känner mig. Det är himla skönt att ha dem. Hm, tänk vilken tur jag har. Nu ska jag ta mitt filosoferande och fylla huvudet med lite amerikanskt strunt. Godnatt!

Mamma, vet du? Fisksoppan blev faktiskt (nästan) lika god som din! Nu blev du bra stolt va?