Jag pratade med en kurskamrat mellan mina två föreläsningar idag och då gick det upp för mig att jag åkte hemifrån för en månad sedan idag. Det känns lite skönt att jag har gjort den första månaden och att det mesta har klarnat här. Jag har bokat en flygbiljett hem, vilket både är trist och skönt på samma gång. Hemresan kommer ske i etapper dock, för jag får sällskap i form av en lillasyster. Erica kommer hit den 28 april och så stannar vi här ett par dagar. Vi vet inte riktigt hur länge än, det beror på när jag har min sista tenta (den kan senaste vara 30 april). Hon får hjälpa mig packa ihop mina grejer och så åker vi till Toronto ett par dagar. Därifrån ska vi göra en dagsutflykt till Niagarafallen och sedan ta oss ner till New York. Vi har bokat hotell för fyra nätter i NYC och flyger sedan därifrån hem till Suecia. Det kommer bli fett.
Under veckan har jag hunnit med ett par Skype-samtal, gjort fem (!!!) inlämningsuppgifter och tittat på första deltävlingen av Melodifestivalen såklart. Jag är inte riktigt van vid att ha kurser parallellt än. Jag hade faktiskt hunnit glömma hur det är när alla lärare lägger alla inlämningsuppgifter på samma veckor, som det var i gymnasiet för det mesta. Jag har fått tillbaka feedback på två av mina uppsatsförslag så tänkte försöka komma igång med dem ordentligt, så att det inte blir så tufft mot slutet av terminen.
Vill knappt föreställa mig hur illa det kan vara om man inte börjar i tid. Jag har ju fem uppsatser att skriva, en för varje kurs, och trots att de inte ska vara så långa (typ 8-10 sidor) så tar det ju ändå tid. Att skriva bra på engelska tar lite längre tid har jag märkt också. Jag är van vid att läsa kurslitteratur och lyssna till engelska på föreläsningar, och ibland skriver jag på engelska på tentorna för att det är lättare att använda rätt terminologi men att skriva längre stycken är en utmatning som jag inte haft på ett par år. Inte sedan min Cambridge-kurs i England tror jag.
I fredags skypade Erica mig och berättade att en av våra vänner gått bort. Jag lärde känna Tomas, som han hette, för ett och ett halv år sedan under introduktionen och han var en sådan person som man alltid kunde få en kram av eller dansa som en tok med på dansgolvet på Kåren. Han var alltid med på allt, hur knasigt det än var, och hade ett jättehärligt skratt som alltid spred sig till hans omgivning. Det har varit en konstig helg och trots att jag pratat med ett par av mina Örebro-kompisar på Skype så har jag nog fortfarande inte fattat riktigt. Det är konstigt att vara så långt bort när något sådant händer. Att inte kunna vara hemma och trösta, eller göra någonting, är nog det värsta. Jag vet att ni tar hand om varann och vet att jag tänker på er.
Jag har försökt att hitta på saker. I fredags skulle jag ha följt med på laserdome, men orkade inte med det. Istället tog jag det lugnt, kollade på film med Sei. I lördags fyllde Siobhan år så jag bjöd med henne till min kvällsaktivitet som väntade efter Melodifestivalen (den började ju 14.00 för mig, så det var lugnt - satte dock upp en "stör ej"-skylt på min dörr). Jag och ett par kompisar (Sencer, Antoine, Marie, Ponchi, Olivia, Chris) skulle åka ner downtown till en restaurang som serverar så mycket sushi som man kan äta, till ett fast pris. Himlen med andra ord. Tyckte inte Siobhan skulle sitta själv hemma (de andra huskompisarna var på olika fester tror jag) på sin födelsedag och det visade sig vara en succé. Vi hade en himla trevlig kväll och det kändes som att det var det som behövdes.
I söndags anordnade skolan en dagstur till Toronto, för oss internationella studenter, med anledning av det kinesiska nyåret. Klockan nio åkte vi från skolan och blev avsläppta China Town i Toronto. Tillsammans gick vi allihop till en kinesisk restaurang. Vi beställde in massa mat och jag hade turen att hamna med två personer som är från Kina som både kunde översätta och förklara vad det var vi åt. Ni skulle bara veta hur många rätter som faktiskt krävde en förklaring... En tradition vid nyåret är att äta kycklingfötter. Först var jag och Marie lite tveksamma, men vi slog vad om 5 dollar om den andra inte provade. Ingen av oss ville ju förlora så vi testade och det var inte så dumt. Mycket ben, men helt okej. Det smakade, konstigt nog, kyckling.
Efter maten gick vi runt i kvarteret, tog en kaffe på Starbucks och gick sedan ner till ett stort köpcentrum. Marie letade gymkläder på Sears, Rashad köpte en rysk pälsmössa (tydligen samlar han på hattar) och vi besökte en fantastisk bokhandel. På riktigt så tror jag inte att affären hade hyllmeter utan hyllkilometer. Himmel nr2 för mig med andra ord. Tyvärr så fick jag en fet huvudvärk mot slutet så när det var dags att åka hem var det väldigt skönt att få lyssna på lite lugn musik och luta knoppen mot fönsterrutan. Toronto verkar vara sjukt stort, men det var svårt att skaffa sig en uppfattning om staden eftersom vi bara rörde oss i två kvarter. En fin dag iallafall!
Igår och idag har jag lämnat in de sista uppgifterna på ett tag. Har njutit av att vara lite "ledig" och chillat med mina roomies. À tout à l'heure!
Massa sushi!
Födelsedagsbarnet Siobhan.
Filuren till vänster känner ni ju igen men sedan har vi Antoine, Marie och Sencer.
Till höger längst fram sitter Ponchi, sedan Siobhan, Olivia och Chris.
Marie och Ponchi, innan vi provade kycklingfötterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar