Tanken var ju från början att den skulle spenderas i Glasgow, Skottland, men istället fick jag celebert besök från Sverige i form av en bästis. Jag tror klockan var närmare nio när Oliwia och jag äntligen kom innanför dörren i torsdags. Hon blev försenad på grund av påkörda kor. Jag hade haft mitt sista Stagecrew (någonsin, snyft) och hon hade rest i sju timmar så vi hoppade i säng rätt kvickt efter det.
På fredagen började vi med en rundtur på centret och i kyrkan, och åkte därefter in till storstan. Väl där började vi med att åka (säger man så?) London Eye. Innan dess var vi tvungna att dricka kaffe på ett café nere på south bank, eftersom det regnade nåt förskräckligt på oss när vi gick mot London Eye. Efter en publunch och lätt utforskande av Westminster bestämde vi oss för att det var bäst att vara inne. Vi lyckades göra en tredjedel av Oxford Street på eftermiddagen, käkade skitbilliga nudlar och gick huttrande till sängs.
Lördagen började i Camden på marknaden där vi fyndade jeansshorts och förfärades över alla svartrockaraffärer. Vi lunchade i Green Park och tittade på Buckingham Palace. Därefter chillade vi lite mer i parken och begav oss mot Victoria Station, eftersom vi skulle gå på en av världens bästa musikaler, Wicked. På söndagen så jobbade jag och Oliwia kom dit och var med på PromiseLand strax innan tio (jag började åtta, gött som sjutton!). Det regnade mest hela dagen, vilket var synd eftersom jag tänkt att vi skulle titta på alla mansions på Camp Road. Men man kanske inte kan göra allt.
Igår gick vi på Oxford Street hela dagen (eller nej, den sista timman spenderae vi i Regents Park med lite melon och varsin tidning). Olly hittade bra saker och jag käkade sushi. Jag tror att vi var lite slitna båda tv, för vi sa inte så mycket utan nickade mest till varandra. Det är fint att vi båda vet vad vi vill säga, men att vi faktiskt inte behöver yttra ord för att förmedla det. Det är väldigt praktiskt när man är seg.
Hon åkte imorse, och kom och kramade mig hejdå på jobbet (och lämnade tillbaka min husnyckel, tänkte att det kunde vara bra). Lite sorgligt, men vi ses ju om två veckor igen. En fin post-it väntade på mig när jag kom hem. Tack för att du kom Oliwia! Det var fantastiskt roligt att få visa dig allt, kunna göra märkliga läten och prata sånt som bara du förstår. Typ om varför vanilj-wafers är äckliga. Jeanette saknar dig redan och Edda var tacksam för din hjälp. Du är bra kompis!
Imorgon ska jag och Phil göra assemblyn (en sorts samling i en av skolorna här). Det innebär att jag måste prata inför 250 barn vilket är lite läskigt. Men det ska nog gå bra. Jag har dessutom tre Photoshop-projekt som jag måste slutföra imorgon och på torsdag är det dagen D. Det stora Cambridge-provet. Har pratdelen på fredag också, vilket innebär att jag måste åka in till London ytterligare en dag. Först på fredag nästa vecka är jag ledig på riktigt, en hel dag. Längtar redan.
Ögonen korsas hela tiden, så jag tror jag ska sova nu. Simma lugnt hörrni!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar