We are okay.

Jag lever.

Är dock bara hemma och vänder. Jag är jätteledsen över att jag inte hinner ringa hem, men den här veckan är bara sinnesjukt rörig. Mitt dåliga samvete är så stort att vi är jämnlånga nu, men det får vara så. Jag ville bara meddela att jag mår bra och att jag måste ha de få stunder som jag är hemma för mig själv. Jag orkar inte vara social, inte ens över fiberoptiken. Nästa vecka ska jag bli bättre på att höra av mig.

Pappa, jag hoppas ditt nyckelben känns bättre och att det blir bättre snart! Mamma, allt som Johanna nämnde på min Facebook-vägg är betalat sedan länge; Be ABC att dra åt pipan! Småsystrar, ni äter väl ordentligt? Mormor och morfar, är läget stabilt?

Nu ska jag tillbaka till centret. Tisdagar innebär längre personalmöte, längre Children's Ministry-möte samt 'stormöte' för alla i församlingen. Plus engelskakurs då. Fin dag. Känns som om jag kommer att sova gött. Hej svejs!