Tre dagar utan något socker. Börjar bli tjurig på riktigt nu.
Människor här, liksom på många andra ställen, fastar. De felsta av mina kära kollegor gör det genom att inte äta något sött. Så jag tänkte göra detsamma. Bra med ett par veckors avgiftning tänkte jag. Men ikväll, när jag vet att jag har tre Peanutbutter cups i skafferiet känns inte idén lika bra längre. Frukt räknas inte som en sötsak, så försöker trösta mig med vindruvor och ananas istället. Lövbiffsrulladen som var min kvällsmat gjorde sitt också i och för sig, så nu ska jag bara duscha och försöka hålla mig ifrån köket resten av kvällen. Konstigt att det är så svårt...
Knäppt nog har det hunnit bli vardag här allaredan Jag har svarat på alla mail, läst ikapp i söndagens manus och stökat till på mitt sovrum. Rätt skönt ändå. Förutom att jag är trött för att jag inte äter några fler kakor, så mår jag bra.
Imorgon ska jag åka ner till Windlesham och hälsa på Sofie (en gammal klasskamrat), som kom i januari för att jobba som au pair. Ska bli jättekul att diskutera allt som rör våra nya liv och uppdatera varann. Ska ta med min 'humörskurva' som vi fick på Svenska Kyrkans avresekurs (ni vet en sådan som beskriver de generella upp- och nedgångarna man har under året). Jag var inte särskilt bra på att förklara det över telefon igår.
Hängde med mina åtta- till tolvåriga bästisar idag också, på Stagecrew. De sa att de saknade mig förra veckan. Insåg att jag hade saknat dem också. Vad är det här? Först är GX 'hemma' och sen börjar jag sakna ungarna på riktigt. Man skulle ju kunna tro att jag börjar bli fast här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar