Efter en fantastisk vecka i Åre med världens bästa familj är jag nu, efter ett par timmar på resande fot, hemma. Skidåkningen var sådär, efter ett par år i Österrike är man van vid kilometerlånga backar (som inte ligger på skrå...) och lite bortskämd med många sittliftar. Men det var mysigt att kunna koka Oboy och äta raggmunk, slåss med småsystrarna och asgarva hela tiden. Det roligaste var nog att få briljera med några av de bästa skämt jag någonsin yttrat; 'May I have some More please?' till exempel. Erica, jag vet att du fortfarande kippar efter luft.
Folk här är så snälla. Träffade Jo Swinney och hennes ursöta ungar på Tesco, som erbjöd mig skjuts hem med mina tre matkassar och min 8.9 kilos väska. Det räddade min eftermiddag ganska reält. Hon och YouMeSushis nudlar, de är himla goda. Ikväll har jag hängt med det gula och orange (oväntat va?!) teamet från PromiseLand och det har diskuterats omstruktureringar i samband med renoveringen av kyrkan. Trevligt, men är rätt så trött.
Imorgon vankas det arbete, precis som vanligt. Tvätt och annat skoj väntar väl sedan. Ska försöka laga min gardinsstångshållare också som föll på mitt huvud förut. Går det att köpa väggpluggar på Tesco?
Det är inte så dumt att vara tillbaka faktiskt. Det finns mycket tystnad som jag kan fylla med att skrika med i Johnny Cash- och Adelelåtar. Jag kan äta vad jag vill och bestämma själv. Det gillar ju jag. Även om det är mysigt att brottas med de små och fint att kunna äta Veneziapizza, så är det ju här jag ska vara nu. Godnatt.
Lite skillnad mot påsklijorna här...
Känns konstigt att du redan varit i Sverige och vänt while I'm stuck here:S
SvaraRadera