Lite rörigt med andra ord. Men för tillfället, då jag rensar min garderob och lyssnar på julmusik med mina systrar, så känns det rätt okej. Det är faktiskt rätt så dags att åka snart och det känns bra. Om en vecka, när jag sitter på mitt rum i blöta GX kanske det inte är riktigt lika okej.
I fredags kramade jag ett par fina vänner för sista gången på ett tag. Dagen började med äppelpaj och pussar hos Britta. Hon och Peter passade på att sno all inspiration jag kunde uppbåda inför hösten med de nya konfirmanderna, under tiden som jag fick mysa med hennes ungste son Albert. Jag frågade om han vill åka med mig, men han trodde att det nog skulle bli tråkigt att åka i en resväska så länge.
Åkte i till Motala (en bit av mig dör varje gång jag gör det) för att luncha med Eliane. Jag fick ett fint brev som var jobbigt att läsa eftersom det blev suddigt i ögonen titt som tätt. Efter det fikade vi vidare med Emma och Oliwia. Lite mer jobbigt hejdå-trams blev det. Det är rätt bra att det börjar ta slut på folk att säga hejdå till.
Packningen går framåt iallafall! Ska snart börja med prioriteringen, så den största biten är redan gjord. Övervikt på SAS kostar dessutom bara 105 kronor per kilo. Inte svinbilligt helt enkelt. Det här är bara början...
På något vis ska det väl gå. La familia får hjälpa mig lite tror jag. Mamma brukar vara bra på det mesta. Och pappa och Erica är så logiska. Johanna är mest bara rolig och inte så bra på att fokusera. Det löser sig. Tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar