Postcards from far away.

Jag tog med mig solsken. Och elproblem.

Så, hittills har det faktiskt inte regnat utan det har varit varmt och soligt. Men igårkväll, efter att Boram (som jag delar huset med, om det inte framgått) lagat en sjukt god koreansk måltid, slocknade allting på övervåningen. Där våra sovrum är. Det innebar också att routern, telefonen och värmen inte fungerade. Toppen. Egentligen borde jag jag kanske ha fått ett sammanbrott då, men än så länge mår jag bra. Är lite förkyld fortfarande (Markus smittade mig väl...), men är förvånad över hur fint allt flutit på hittlls.

Igår var jag ensam mest hela dagen. Väldigt skönt, eftersom det är så mycket att ta in och upptäcka. Jag gick en sväng runt kvarteret och på eftermiddagen visade Boram mig "staden", alltså huvudgatan. Det verkar vara ungefär som hemma. Affärerna är öppna till sex och till två på lördagar. I mataffären träffade jag min "supervisor" för första gången. Edda, som hon heter, och på kvällen lagade Boram och jag som sagt mat.

Idag var jag nere i stan och fixade id-kort till mitt "rail-card" (ett rabattkort som gäller på alla tågresor i Storbrittanien), frimärken och sånt. Det är tur att jag har Boram som kan allt sånt där. Det är mycket att hålla reda på! Edda och hennes man Christoph bjöd mig på lunch hemma hos dem och visade mig kyrkan och Centret där vi ska jobba. Allt är jättefint, stort och fräscht. Nu ikväll har jag faktiskt träffat en svensk, en holländsk och en schweizisk au-pair. Boram är kompis med den schweiziska (hur i hela friden stavar man det?!) tjejen och vi åt kvällsmat tillsammans.

Det är fint att elen fungerar igen och att saker och ting börjar klarna. Till och med språket flyter bättre idag. Tror jag får skicka ett brev till min engelsklärare Marcus och tacka honom för att han tjatade på mig om att plugga mer på verben. Alla berömmer mig för mina goda språkkunskaper (givetvis är de bara snälla, så bra är de inte) men det är skönt att höra. Trots att de alla påpekar att jag har lite amerikansk accent. Det blir väl så när man följer femton amerikanska tv-serier.

Imorgon ska Jeanette, en av de anställda vid barnverksamheten, ta hand om mig lite och visa mig runt ordentligt. På måndag är det dags för volontärkonferens i London, Muswell Hills. Ska träffa Lena, en svensk volontär på ett Starbucks innan och prata lite svenska. Ha, Boram snackade i telefon med en kompis från St Albans (som också är vänförsamling med Vadstena församling) och bredvid henne satt Helena som jag träffade i Sigtuna. Världen är bra liten ni. Lite läskigt med alla dessa sammanträffanden.

Har fixat ett engelskt sim-kort också, så snart kan ni skicka uppmuntrande sms till mig! Hehe. Mamma och pappa, ett brev kommer till er snart med en liten lista på saker som ni gärna får skicka! Annars ber jag bara mormor och morfar... Imorgon kommer en bild på huset utifrån, men lite mindre text. Godnatt!