Som jag sa till Matilda idag, så har tiden gått himla fort men samtidigt ganska långsamt. Det känns som att jag har varit här i någon månad i vissa avseenden, medan de i andra känns som om jag nyss kom hit. Jag har börjat orientera mig ordentligt i staden och fått inloggningar till centrets server (men inte fått några nycklar än, trots att jag blivit lovad dem varje dag!).
Veckans arbete har mest bestått i diverse presentationer, genomgångar, arkivering, pappersvikning och möten. Det är fortfarande lite svårt att koppla ihop namn och ansikte på de som arbetar i centret, men jag vet var man hittar saxar och jättekritor. Alltid något.
Igår var jag, Andy (som också är ny församlingsassistent) och Boram på 'pastorate'. En grupp ungdomar som träffas för att snacka om allt mellan himmel och jord. För en gångs skull var jag en av de yngsta och ledde inte gruppen. I till exempel konfan så tycks jag alltid vara äldst av dem s0m inte är anställda. En tjej, som ursprungligen kommer från Turkiet, Hatun höll det hemma hos sig. Eller ja, hemma hos hennes värdfamilj eftersom hon är au-pair. På vägen dit såg jag och Andy några av GXs finaste hus, med kilometerlånga uppfarter och metertjocka häckar. Sjukt. Men så är ju GX ett väldigt rikt område. Ska ta lite bilder någon dag, så kommer ni förstå vad jag snackar om.
Sitter i mitt fina burspårksfönster och har precis ätit en helt fantastisk måltid. Stuvad spenat och pasta. Lyxigt värre. Tidigare idag har jag haft den stora äran att få tvätta mina egna kläder, dammsuga mitt rum och storhandla efter jobbet. Träffade också svenska Ida, som är au-pair här, för en cappucino på Costa (vilket är en kaffe-kedja, ungefär som Starbucks).
Jag försöker hålla koll på valet och Idol. Jag måste sålla lite bland alla Sverige-nyheter, eftersom alla mina serier börjar i veckorna, så det viktigaste blev alltså tidigare nämnda. Jag försöker hålla mig au jour med vad som händer i la familias vardag och ringa de vänner som är hemma och har tillgång till hemtelefoner. Men det är inte helt lätt alltså, att hålla reda på allting och försöka vara delaktig. Troligtvis är det som de sa på Sigtuna-kursen; Det går inte att hålla kontakt med allt och alla hemma. Sålla.
Jag väntar fortfarande på att börja känna hemlängtan. Jag saknar sängmys, syster-kramar och mammas saft. Men annars så håller jag nog fortfarande på att ta in England. Man ska väl inte oroa sig för att man inte längtar hem, det visar kanske mest på att detta är en positiv upplevelse och att jag gör något nyttigt. Men jag trodde nog att jag skulle tycka att det var jobbigare. Nu snor jag visst in mig i konstiga resonemang igen. Jag längtar inte hem än, men jag saknar er. Sådär ja.
Imorgon ska jag minsann åka in till London och köpa mig en iPhone. Jag har också kommit på att jag är rätt så cool. Jag förstår inte riktigt hur det gick till heller. Jag menar, jag är ju så hemma-kär och gillar ju egentligen inte att inte veta allting. Men det här året i England är väl något sorts experiment, någon dum idé om att testa sig själv. Jag har ett par mål iallafall; Jag ska bli av med min amerikanska accent och lära mig spela gitarr. Eftersom jag bor i England borde det första lösa sig, och det andra har Andy lovat att hjälpa mig med. Kalas helt enkelt! Jag är så himla bra.
Jag kan inte riktigt sortera tvätten innan den ska in i maskinen, men det är ju det man har pappor till, inte sant? Nu ska jag sätta på lite tevatten och fortsätta sitta i mitt fönster och se gårdages Idol. Ta hand om er!
I tisdags blev jag officiellt en medlem i gänget; Suzanne gav mig ett par små välkomstpresenter. En egen jobb-kaffemugg, knäckebröd och stjärnformade post it's. Fint ska det va!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar