Little house.

Så, efter månader av pappersskrivande, förberedelser och väntan är jag här.

Allting har gått bra. Det var rätt jobbigt att gå genom säkerhetskontrollen och lämna la familia. Jag hann med ett toalettbesök innan det var dags att gå ombord på planet, och var lite skakis när jag satte mig på plats 17C. Bredvid mig satt dock en assnygg kille, så det var inte läge för något nervsammanbrott. Vi pratade en del faktiskt och det var skönt att tänka på något annat. Torkel, som han hette, skulle studera design och konst i Kingston. Hoppas att det går bra för honom. Han hjälpte mig att lyfta min 22 kg tunga väska och vi skiljdes åt vid terminal 3.

Efter passkontrollen såg jag en kort liten tjej vifta med en 'Welcome to UK, Rebecca Olovson'-skylt. Boram, min sydkoreanska huskompis, och Jeanette, som jag också ska jobba med, vinkade ivrigt och efter att ha hittat bilen begav vi oss mot Gerrards Cross. Det tog en stund, eftersom de inte hittade och sen tog Jeanette fel avfart. Fram kom vi iallafall och vi ställde in min packning och åkte till en restaurang. Där fick jag träffa ytterligare en medarbetare, Susann. Efter en väldigt god middag åkte vi hem och jag packade upp lite grejer. Efter en dusch och tandborstning däckade jag direkt.

Jag har fått ett detaljerat schema för de närmsta veckorna och det enda som jag vet att jag glömt är en skartkontakt. En kontakt är inte så katigt. Falu rågrut med kaviar smakar lika bra här som hemma och i eftermiddag ska jag och Boram gå och köpa kaffe och annat nödvändigt. I morse, strax efter att jag vaknat, hördes två engelsmän nere i hallen. Tydligen helt normalt att det kommer en kille och målar lite i trappuppgången och att annan byter ett par lampor. Det kommer en städerska varannan vecka och telefonsamtalen till Sverige och Internet är näst intill gratis (50 spänn i månaden är inte så farligt faktiskt...). Lyxigt värre.

Mitt huvud värker lite av all information, men det verkar inte så dumt det här. Hoppas bara att barnen tycker om mig och att engelskan ska få ett schysst flyt snart. Spotify funkar utmärkt, men det är minsann engelsk reklam här. Och det är ytterst märkligt att sitta bakom föraren på höger sida av bilen... Här kommer lite bilder!

Mitt tillhåll alltså, de närmaste elva månaderna. Boram är inte här just nu så jag passar på att dansa och hoppa lite. Måste verka normal en vecka eller så, innan vi kan vara oss själva ordentligt. Just det; Tack för bullarna mormor! De luktar hemma. Glöm inte att logga in på Skype allihop. På återseende!