Sick & tired.

Det är inte kul att ha öroninflammation.

Och det är definitivt inte kul att ha öroninflammation i England. Det blir lite extra jobbigt när man måste slå upp alla ord som rör örat och försöka beskriva bultande hörselgångar på engelska. Trodde att jag bara var lite förkyld i helgen, men i måndagskväll började det göra redigt ont i öronen. På tisdagmorgon visste jag, eftersom jag är ett så kallat 'Öron-barn'. Har ju haft det ett par gånger innan så igår tog Edda mig till vårdcentralen. Fick antibiotika direkt, eftersom läkaren inte kunde se mina trumhinnor (mina hörselgångar var alltså ganska, nej, väldigt svullna).

Nu ligger jag i min säng, redan uttråkad till döds. Jag kan inte lyssna på musik, eftersom jag inte hör ordentligt. Jag kan inte ligga på sidan eftersom det känns som om ena ansiktshalvan ska sprängas då och jag har dessutom ont i halsen. Jag tycker rätt synd om mig själv just nu. Jag skulle nog kunna se en film som är textad, så kan jag låtsas att höra vad de säger...

I tisdags firade jag två månader här. Bara nio kvar. Det är så konstigt. Att det går så fort men ändå inte. Dagarna känns ganska långa ibland, men rätt vad det är så har det gått en vecka. Förresten; Till höger ser ni en liten nedräknare, som visar hur många dagar det är kvar tills jag kommer hem till Sverige och jul.

Edda tycker inte att jag ska gå till jobbet förens på söndag, om ens det. Vad i hela friden ska jag göra tills dess?!