Forget you.

Idag har Boram och jag tagit en tur genom London och upplevt Sydkorea och Sverige inom loppet av en timma.

Det är ett av skälen till varför jag älskar London. Man kan uppleva så många olika kulturer och stämningar bara genom att åka ett par tunnelbanestationer. Boram tog mig till hennes favoritaffär här och vi köpte lite koreanska coola saker till hennes bidrag till vår Thanksgivingmiddag. Efter det köpte vi kaffe på Starbucks och åkte till TotallySwedish. Falukorven och blodpuddingen var slut, så Johanna, vi måste åka dit på fredag igen!

Efter lite mer tunnelbaneåkande och minibussåkande var vi äntligen framme vid IKEA. Boram var väldigt imponerad över de låga priserna i restaurangen vilket blev vårt första stopp. Mitt svenska IKEA Family-kort fungerade utmärkt även denna gången och hon gillade Delicatobollen som jag tyckte hon skulle testa.

Jag tror att hon är lika IKEA-frälst som jag är. Hon var så söt när hon sprang fram till allting, hoppade och nästan skrek; "Oh, Becca, det här vill jag ha! Jag ääälskar det!". Hon bad mig buda halva varuhuset till Sydkorea. Sorgligt nog ligger det närmsta varuhuset i Japan för henne. Vi köpte en adventsstjärna, övervägade allvarligt om vi inte skulle köpa en liten julgran och julklappspapper. Efter det kom vi till väsentligheterna; Köttbullarna. Boram är helt galen i dem och köpte två paket som hon måste äta upp på fem veckor.

Jag köpte ett par pepparkaksformar, skumtomtar, julmust, glögg och en adventsstjärna (inget av detta kommer dock att förtäras innan första advent dock, det är en synd likvärdig med att svära i kyrkan). Jag är redo för första advent helt enkelt. Jag tror inte Boram fattade grejen med stjärnan först, men när jag hängde upp den och visade henne så sa hon att hon måste åka tillbaka till IKEA och köpa en till sitt rum också. Det ska bli så himla kul att börja julfirandet med henne, eftersom de inte firar jul speciellt mycket i Sydkorea. Hon gör nästan allt för första gången och är sjukt spänd inför vårt pepparkakshusbyggande.

Vi ska också ha julmys med de andra församlingsassistenterna, då jag lovat dem glögg och hemgjorde pepparkakor. Boram tyckte vi skulle ha ett Luciatåg, men bara om hon fick vara Lucia. Vi får väl se... Hur som helst, så tycker jag att det är kalasmysigt att det äntligen börjar närma sig. London är en utmärkt plats att börja julen på; Det är lite för mycket girlanger, lite för mycket julsånger och alldeles för mycket glitter överallt. Precis som det ska vara.

Igår insåg två av barnen i Stagecrew att jag är utlänning. De bad mig prata svenska och skrattade tills en utav dem låg på golvet. Sedan blev de jättebesvikna över alla saker som heter detsamma på engelska. Vi pratade om att jag bor med Boram och började prata om att hon ska åka hem i januari. Rätt var det var så frågade en utav dem (Ella M-M) när jag åker hem. "I juli", svarade jag. "Åh, phuuu. Jag trodde du också skulle åka! Vilken tur!". Ah, gissa om mitt ego var stort igårkväll?

Johanna, kan du ta med dig en pepparkaksdeg? Jag vill inte bygga pepparkakashus med findeg. Tack, bra! Simma lugnt hörrni!