Idag är jag väldigt hoppig. Bouncy alltså.
Det är nog mest för att det är jul och för att den första snön kom i helgen (även om den smälte fort). Det har snöat hela dagen idag men även det har smält bort. Att gå hem i mörkret med bra musik i öronen och knappt kunna se något på grund av våta snöflingor är rätt fint faktiskt. Iallafall när det inte hänt på tio månader. Jag kan tänka mig att ni börjar tröttna lite där hemma...
Helgen var händelserik. Johanna och jag var på Madame Tussauds, London Dungeon och i Camden för Converse-shopping. Vi armbågade oss fram på Oxford Street, drack kaffe på Starbucks och hitta miljontals muffins-saker som skulle passat Matilda Svensson utmärkt. Jag borde ha tagit kort på allt och gjort en bok av det; "6348632432b skäl till varför Matilda borde åka till London igen", skulle den heta.
Det var väldigt kul att få besök. Att få prata lite svenska och framförallt att få visa allting här. Jag blev själv lite imponerad igen faktiskt. Det är ett rätt så coolt ställe som jag har kommit till. Det var lite som att se St James med nya ögon igen. Så jag vet inte om det beror på snön, att det var första advent i helgen, att jag har fått mina sticknålar eller om det är för att jag åker hem om tjugo dagar som jag är så hoppig och glad idag. Det bara är så.
Jeanette, som jag jobbar med, är ansvarig för grupperna i PromiseLand M och idag fick jag frågan om jag ville bli små gruppsledare nästa termin. Just nu är jag ju assisterande ledare eftersom det har varit en hel del att hålla reda på som det varit. Givetvis tackade jag ja! Det blir i en av de orange grupperna (vilken överraskning att jag skulle få just den färgen va?), alltså skolår två här. Vilket i sin tur innebär att ungarna kommer att vara sju år gamla. Helt perfekt alltså! Det ska bli himla kul faktiskt, det blir lite annorlunda att gå från en grupp tioåriga pojkar till en blandad grupp med sjuåringar. På engelska. Det ni.
Alla i kyrkan är jätteoroliga för Fischers, vår lokala (och framförallt oberoende) mataffär. Paul Fischer är en väldigt trevlig äldre man som brukar hjälpa till med lite blandade saker på centret och nu när Tesco (en stor billig matvarukedja) har öppnat undrar alla hur 'Poor Fischer' ska klara sig. Det är lite som en såpopera faktiskt. Tesco är ett svärord. En liten tant blev jättearg på Eddas man Christoph när han nämnde det i en predikan. I förbifarten ska väl tilläggas. Helt galet.
Håller tummarna för att man kan se julkalendern imorgon på SVT Play från England. Eller att någon är smart och lägger ut den på... Host... Någonstans. Så att man typ kan låna den eller så... Hursom helst, imorgon och alla dagar fram till den tjugofjärde tänkte jag ha min egen julkalender här i bloggen. Vad det ska vara för tema vet jag inte riktigt. Det märker vi imorgon. Godnatt knäppisar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar