Jag älskar mitt jobb.
Ikväll, när jag var och handlade så blev jag påmind om det igen. Stod vid brocollihyllan helt casual, när jag plötsligt blev attackerad. Fick världens största kram av världens finaste nioåring. Jag har inte träffat Louisa på fyra veckor och hon sa att hon har saknat mig massor. Det betyder väl att jag gör något rätt...? Jag kan leva på det länge iallafall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar