Finns det en så finns det flera.

Mitt jobb är väldigt varierande, om man bortser från det eviga stolslyftandet.


Idag har jag till exempel försökt mig på graffiti. Igår hade vi personalmöte i kyrkoherdens trädgård och gjorde inte mer än att dricka kaffe och prata. Idag fick jag veta att de har bestämt sig för vem som ska komma efter mig. Precis när Martin (kyrkoherden alltså) sa det så slog tanken mig. Jag vill faktiskt inte att det ska komma nån ny hit.

Jag har börjat sluta längta hem, men jag vet ju att jag inte kan stanna här hur länge som helst. Planen var ju att jag skulle stanna ett år och sedan bli något stort. Och det ska jag ju också göra. Men det är konstigt att tänka att det kommer bo någon annan här om tre månader. Att den personen kanske kommer att bli mer omtyckt än jag (inte för att jag inte är det, vad jag vet) och är bättre än mig. Det är nog det som allt bottnar i egentligen. Jag vet ju att det är dags att packa ihop om 78 dagar. Oroa dig inte mamma!

Igår var jag barnvakt åt Zoe och Sophie Mann. De sov när jag kom så det enda jag gjorde egentligen, mer än att ta upp Sophie en gång, var att kolla på Eurovision Song Contest. Familjen Mann äger en så kallad SKY-box (motsvarigheten till Sveriges Canal +, fast tre gånger större). Rätt var det var så sa de ganska kassa kommentatorerna att man bara behöva trycka på den röda knappen för att få igång 'Sing a long'-funktionen. Hur bra var inte det?! Nåt att tänka på SVT!

Imorgon ska jag, Jeanette, Edda och Suzanne åka på en föreläsning som heter 'Messy Church' (= stökig kyrka). Vi kommer vara borta hela dagen och det ska bli himla kul att åka på utflykt med hela teamet. Det är alltid spännande att åka bil med Jeanette så jag kommer nog inte bli besviken.

Dagen har avslutats med en öl på the Etorphe med Andy, Fi och Breffni. Järngänget från St James alltså. Man kan ha det sämre.