Veckan var bra. Stagecrew började i torsdags igen och Ella Merten-Mancer sa att hon inte ville att jag ska åka hem. Hon är så söt. Just då ville jag verkligen inte sätta mig på planet. Det börjar vända rent allmänt nu faktiskt. Jag vet att det börjar bli dags att röra på sig, då det inte finns så mycket mer för mig att prova här som församlingsassistent. Men det kommer bli jobbigt att inte träffa barnen, Andy, Fi, Chris och alla andra varje dag.
I fredags begav jag mig in till London. Fördrev tid med att läsa svenska tidningar på Svenska Kyrkan. Köpte lite förnödenheter på Totally Swedish och införskaffade ett par TOMS på Oxford Street. Runt tre hade Nestor och hans pilgrimer (smeknamnet på vår ungdomsledare och våra kära hjälpledare) installerat sig på Sjömanskyrkan och jag mötte upp med dem vid Tower Bridge. Peter, som vår ledare egentligen heter, hade delat ut olika platser till de unga ledarna att berätta om, så vi fick höra ett flertal minnesvärda guidningar.
Jag och Johanna (Roshamn) fick tid att diskutera livet och sånt som vi alltid pratar om, jag fick kramar av Britta och blev petad i sidan av exkonfirmanden Linus. I lördags jobbade jag på morgonen och hjälpte till med årsfirandet av St James fotbollsklubb. Runt tre tog jag bussen till Uxbridge och sedan vidare till St Albans. Där väntade min volontärkompis Helena på mig och tog med mig till SPEC, där hon jobbar.
Helena jobbat tillsammans med fjorton (eller var det fler) andra volontärer från massa olikaställen, på ett katolskt retreatcenter för ungdomsgrupper. Väldigt intresssant och väldigt annorlunda från vad jag gör. Jag fick träffa min favvotyska Connie, som också jobbar på SPEC och en fin rundtur av deras stora anläggning. Efter en fin kväll av chillande så somande jag så fort ja lagt huvudet på kudden.
Söndagens stora uppdrag var att hinna in till St Albans innan 11 och möta upp med Vadstena-gänget. Allt gick enligt planerna och vi deltog i en väldigt högkyrklig engelsk mässa. Måste säga att jag har saknat ritualerna och allt som har med stora kyrkor att göra. Efter en pizza med kyrkoherden, fröken Roshamn, prästen och Nestor sprang vi tillbaka till kyrkan för en rundtur. Lyckades därefter hinna med halv tre-bussen till Uxbridge. Gick till Sainsburys och handlade och spenderade hela kvällen hemma utan att göra något av substans.
Idag har jag tvättat, ringt halva släkten, dammsugit och gjort lunchlådor. Varit duktigt helt enkelt. Imorgon ska jag försöka reda ut när och hur jag ska träffa folk. Helgerna börjar ta slut och jag har väldigt dålig koll på vad jag har lovat.
Målade mina naglar i en märklig skär nyans förut. Ångrar det ganska mycket, eftersom jag inte är en rosa så funkar det inte. Orkar inte går nåt åt det utan ska lägga mig och läsa lite ur mina braiga bok.
Jag är väldigt bitter ör att ha missat årets scoutläger på Östgötagården. Har tänkt mycket på mina små barn den här helgen. Saknar dem som sjutton. Bilden längst ner visar en grej jag fick dagen innan jag åkte till England av Tyra och Märta; En liten Beccis. Den fick följa med hit. Falken (som Tyra och Märta var medlemmar i) var ju min första egna patrull och jag kommer nog alltid att sakna dem. De var så bra. Pretto-patrullen som alla var avundsjuka på, som vann allt och alltid var bäst på att samarbeta. Vi var bra helt enkelt och som sagt, jag saknar dem.
Fnissar fortfarande lite åt Lucas kommentar i fredags; "Jag och Felix räknar gingers. Vi har redan sett nio stycken!". Så kul kan man ha i London. Godnatt kompisar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar