Hittills har jag lärt mig att man är mycket mer familjär med sina professorer och lärare här än hemma. Många av dem tilltalar en med förnamn och ens insats på lektioner och föreläsningar är mycket viktigare än hemma. Kurser (eller klass som man kallar det här) betygsätts med flera faktorer som väger in: Närvaro, ett par mindre uppsatser/uppgifter, en stor uppsats, mid-terms och sedan en stor sista tenta. Så det är ju ganska annorlunda från hur det är hemma, då du i princip bara måste klara dina tentor för att bli godkänd.
Sedan sist har jag haft lektioner i alla kurser, köpt kurslitteratur och skypat med familj och vänner. Det är konstigt att jag bara har varit här en dryg vecka. Det känns som att det är längre än så faktiskt och allting känns jättebra. Mycket är bekant sedan tidigare, både mina egna reaktioner och sättet som folk är på. De flesta är lite öppnare här, lite mer på och man förväntas haka på. Det är tur att jag har gjort England, hittills har jag inte haft någon jättestor kulturkrock.
Jag har också lärt mig att hitta lite bättre och lärt känna lite folk. I lördags blev jag inbjuden till ett annat hus här på campus, där sex andra internationella studenter bor. Det var ett "dinner party" så alla skulle ta med sig något ätbart från deras land. Jag bestämde mig för att göra chokladbollar men insåg att jag inte hade allt som behövdes hemma för det. Drog med mig Lindsay (en av huskompisarna, hon vars familj bor i Belgien) till Loblaws (en mataffär) för att köpa strössel och kakao.
I onsdags, på en av globaliserings-kurserna som jag läser, så hamnade jag bredvid en tyska som heter Saskia. Vi började prata efter en muntlig övning och när hon frågade om vi kunde bli kompisar så kände jag direkt att vi klickade. Vi båda började garva och sa i munnen på varandra att sånt bara händer när man är utomlands och i en sån här situation. Det är lite befriande att man faktiskt kan ställa den frågan till en person och att man där och då blir kompisar. Som på dagis ungefär, båda behöver det lika mycket liksom. Iallfall, jag hade bjudit med Saskia på dinner partyt på lördagen också.
Varenda affär har rea, så när Lindsay och jag åkte till gallerian i lördags för att köpa käk och grejer till mina chokladbollar blev det ett par avstickare. Inte på mitt initiativ dock, men fyndade en visp och en sil till bra pris så trots att det blev stressigt hem så var besöket behövligt. Typiskt mig att bli glad av att kunna köpa en billig visp, eller hur? Jag och Lindsay hade ett kul moment i affären. Hon skulle köpa fetaost och av alla sorter som fanns så valde hon Arla. När jag sa att den grekiska osten hon precis köpt, i Kanada, var gjord av ett svenskt märke. Först trodde hon mig inte, men efter lite googlande när vi kom hem så fick hon bevis. Vi skrattade gott åt det faktum att världen är ganska liten ändå och denna lilla historia fick också komma med i min första "läxa" i globaliserings-kursen när vi skulle besvara påståendet "Beskriv en händelse i ditt liv som du kopplar samman med globaliseringen och dess processer".
Väl hemma, efter att ha handlat så gick jag och mötte upp Saskia. Jag bytte om och så gjorde vi chokladbollarna tillsammans innan vi gick till det andra residencet. Vi var nog ett tjugotal personer där och det var sjukt kul att träffa allihop. Några kände jag ju sedan tidigare, från måndagens introduktionsdag, men många var nya. Vi käkade, snackade och jämförde allt som finns att jämföra mellan respektive länder. Det är något särskilt med att vara ett sådant sammanhang när alla har så mycket gemensamt men ändå har så olika erfarenheter och bakgrunder. Det är himla häftigt faktiskt.
En lätt bisarr grej hände i lördags också. När Saskia kom hem till mig och hälsade på mina huskompisar så framkom det att hon pluggar i Nederländerna och kan lite holländska. Det visade sig också att Lindsay också kan holländska och de började snacka. Mina gulliga asiatiska huskompisar stod som fågelholkar och tyckte att det var det konstigaste språk de någonsin har hört. Jag förstod vad de sa och sa det på svenska till dem. Nu till det konstiga: De förstod vad jag sa när jag svarade dem på svenska. Ni vet ju hur jag blir när sånt händer, var helt upp i varv i en timma efter det. Där stod vi i vår hall i London, Ontario; Tre tjejer från olika länder och pratade två olika språk men förstod varann. My mind was blooown away!
Chokladbollarna var poppis och klockan hann bli halv två innan jag var hemma. Idag upptäckte jag och en fransk tjej, som jag träffade i lördags, att vi har samma engelskakurs. Turligt nog har jag minst en person i varje kurs som jag känner lite och som jag kan sitta med. Det låter ju skittöntigt och som om jag går i ettan, men det är faktiskt väldigt skönt att ha åtminstone ett bekant ansikte i de enorma salarna vi har klasser i.
I veckan har jag lite kvar att göra på opponeringen hemifrån. Måste läsa lite Dickens till engelskakursen och så har jag ett par Skype-dejter. I helgen tänkte vi gå ut, ett par av de internationella studenterna och jag alltså. Det känns som att lunken är invand redan, vilket är jätteskönt.
Jag vet att ni alla längtar enooormt mycket efter en husvideo och jag ska göra en så snart jag kan. Opponeringen och C-uppsatsen ska bli klar först bara, sen så ska jag bättra mig med uppdateringar! Pösspöss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar