We're only getting better.

Det har inte riktigt gått in än, att jag gör saker för sista gången.

Det låter så melodramatiskt. Men det är ju faktiskt så det är. Idag var sista gången som jag gjorde rörelser till sånger på högaltaret med Louise, Bexx, Milly och Heather. Nu är inte 'actions' som det kallas, min starkaste sida och jag kommer inte sakna det så värst mycket. Men det är himla kul att se hur bra och modiga ungarna är.

Alla ojar sig och kommer fram till mig och frågar hur det känns att åka hem. Detta har pågått i två veckor nu och jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska svara. De vill inte höra allt pladder om hur allt är upp och ner, men samtidigt vill jag ju inte bara ge ett enfärgat svar. Ja, det är konstigt.

Veckan har varit väldigt händelserik. I måndags träffade jag Fionas ersättare, Rachel, då hon kom och checkade in huset. Hon ska tydligen bo i mitt rum. Hon var inte på långa vägar lika cool som Fi, så hon har inget att oroa sig över. I tisdags hade vi 'MA sleep over' (församlingsassistent-övernattning) hemma hos Fi. Jane (vår centerchef) gav oss 20 pund att göra nåt kul med så vi käkade kvällsmat på The Noodle bar och köpte på oss ett kilo sötsaker. Väl hemma hos Fi såg vi 'Djungel George' (vad annars?) och körde 20 frågor. Jag tror att Andy blev lite generad över alla tjejfrågor vi ställde, men annars var det bara väldigt mysigt.

I onsdags rensade jag och Edda ur allt som rör PromiseLand S och bestämde att jag ska förbereda hela nästa termin, då det kommer bli lite stressigt med två PromiseLands och en ny MA. Det innebar att jag fick lite mer jobb förra veckan än vad jag räknat med, men det mesta är nog klart tror jag. Det är tur att jag gjort det ett par gånger.

I torsdags bjöds vi på 'MA farewell breakfast'. Vår kyrkoherde Martin (the big boss) och Phil (the Mann) serverade en komplett engelsk frukost och Andy, Fi och jag fick några små presenter och tal av respektive handledare. Vi visade också vår film och tackade för ett fint år. Det var väldigt mysigt att få sitta ner och prata med alla ordentligt, men mest var det sorgligt. Min present var ett potpurri av småsaker med fina tankar bakom dem och tydligen kommer något att postas hem till mig i augusti... Spännande!


Fredag innebar en efterlängtad sovmorgon och ett bankbesök, då jag avslutade mitt konto ochtog ut resterande pund. Det kom till god nytta igår, då jag åkte in till London. Dels för att ta en sist runda på Primark, dels för att köpa sju par skor, dels för att köpa en väska till. Misstänker att min 45 kilosgräns kommer att vara på håret. Projekt 'packa ner ditt liv det senaste året i två väskor' påbörjades ikväll, så vi får se var vi landar. Förhoppningsvis i Sverige.

Jag, Andy och familjen Goodman (John ni vet, har ju hjälpt mig massor med PL-videon) blev bjudna på lunch hos Edda och Christoph idag och för en gångs skull så sken solen (många s där på slutet ni!). Det resulterade i att jag än en gång brände näsan. Jag tror det är femte gången det här året. Hur lyckas jag?

Imorgon ska jag träffa Sofie (en gammal klasskompis som bor utanför London) på dagen, köpa ett par avskedspresenter (vad nu det blir...) och gå på Mamma Mia med Jeanette. Hon ville göra något tillsammans innan jag åker, och vi kom fram till att det var det ultimata. Det är svenskt, svängigt och något annorlunda. Sedan är det tisdag och då ska jag bara jobba och packa. Onsdag innebär mitt sista power team och avsked av familjen Drewett och St James-personalen.

9.20, lokal tid, lyfter vi tydligen. Jag förväntar mig fanfarer, kanonskott och party när jag kommer hem. Bara så att ni vet. Godnatt! Ah just det. Nedan är vår MA-video! Andy skrev dessutom låten i bakgrunden, så cred för det!