Imorse var jag ganska nere och ville verkligen inte åka härifrån.
Nu känns det ganska okej. Förhoppningsvis får jag låna en väska av Jeanette så att jag slipper fundera på hur mycket allt väger, annars får jag slänga saker på flygplatsen. Det är fantastiskt vad mycket saker man kan samla på sig. Eller så är det bara jag. Det känns som att det är ungefär likadana saker dock, men i olika färger. Så spännande är jag.
Suzanne, Edda och Jeanette ordnade ett litet tea party för mig i eftermiddags så det gav mig en chans att säga tack och hej till alla. Skönt. Min favoritfamilj (the Drewetts) kom också och Jenny T. Det värsta är nog över dock. Igår sa jag hejdå till Fi och mitt sista hejdå idag var till Andy. Jag saknar dem redan. Det kommer bli jättejobbigt att säga hejdå till Jeanette och Edda imorgonbitti också, men Fi och Andy är ju mina bästisar här.
I helgen har jag släpat på massa skor genom London, gjort mina sista actions och packat. Det mesta är nog där det ska vara. I måndags träffade jag Sofie och en av hennes svenska kompisar, Clara, och vi gick till TotallySwedish, drack kaffe och pratade. Väldigt trevligt och en väldigt bra sista tripp in till London på ett tag. På kvällen mötte jag Jeanette utan för Prince of Wales theatre. Vi käkade sushi och gick sedan tillbaka till teatern, eftersom vi skulle se Mamma Mia. Musikalen var fantastiskt och det var så himla mysigt att göra en sista grej med bara Jeanette. Hon har varit som min andra handledare, fast utan de tråkiga administrativa grejerna.
Det här året kan vara det bästa jag gjort i mitt liv hittills. Förutom uppfostrandet av mina systrar då, de är ganska coola. Jag har ju lärt dem allt de kan typ. Jag och England passar ganska bra tillsammans trots allt. I'll miss you.
Nu känns det ganska okej. Förhoppningsvis får jag låna en väska av Jeanette så att jag slipper fundera på hur mycket allt väger, annars får jag slänga saker på flygplatsen. Det är fantastiskt vad mycket saker man kan samla på sig. Eller så är det bara jag. Det känns som att det är ungefär likadana saker dock, men i olika färger. Så spännande är jag.
Suzanne, Edda och Jeanette ordnade ett litet tea party för mig i eftermiddags så det gav mig en chans att säga tack och hej till alla. Skönt. Min favoritfamilj (the Drewetts) kom också och Jenny T. Det värsta är nog över dock. Igår sa jag hejdå till Fi och mitt sista hejdå idag var till Andy. Jag saknar dem redan. Det kommer bli jättejobbigt att säga hejdå till Jeanette och Edda imorgonbitti också, men Fi och Andy är ju mina bästisar här.
I helgen har jag släpat på massa skor genom London, gjort mina sista actions och packat. Det mesta är nog där det ska vara. I måndags träffade jag Sofie och en av hennes svenska kompisar, Clara, och vi gick till TotallySwedish, drack kaffe och pratade. Väldigt trevligt och en väldigt bra sista tripp in till London på ett tag. På kvällen mötte jag Jeanette utan för Prince of Wales theatre. Vi käkade sushi och gick sedan tillbaka till teatern, eftersom vi skulle se Mamma Mia. Musikalen var fantastiskt och det var så himla mysigt att göra en sista grej med bara Jeanette. Hon har varit som min andra handledare, fast utan de tråkiga administrativa grejerna.
Det här året kan vara det bästa jag gjort i mitt liv hittills. Förutom uppfostrandet av mina systrar då, de är ganska coola. Jag har ju lärt dem allt de kan typ. Jag och England passar ganska bra tillsammans trots allt. I'll miss you.
Ta farväl gör ont, säg på återseende i stället! England ligger ju kvar som tur är. "Moving on " gäller ju nu, vännen. Tror det är många som har en klump i halsen och en tår i ögonvrån för vi känner med dej i kväll ska du veta. I morn blir det i alla fall värstingkul tvärs över gatan. Tjoho! Önskar dej fin hemresa. Gonattkram. S+G i 3.
SvaraRadera