Chicago.

Det är lite töntigt kanske...

Men sedan jag hörde "Chicago" av Kate Voegel för typ tio år sedan så har jag alltid tänkt att det skulle vara festligt att lyssna på strofen "7 o'clock to Chicago" och vara på väg dit. Förra torsdagen fick jag prova just det! Eller ja, vi åkte vid halv tre från skolan ner till busstationen och tog Greyhound-bussen mot Chicago som gick 3.20 från London. Som ni vet så har jag velat hitta på något under påskhelgen och hade ett par veckor "ledigt" innan mina finals, så efter lite planering och tjat så lyckades jag få med mig Olivia, Judy och Sencer. 

Eftersom vi åkte så tidigt så fick vi en hel dag i Chicago och var framme innan lunch. Att åka mellan USA och Kanada är lite bökigt, eftersom man måste gå igenom passkontroller och byta bussar och grejer, men på det stora hela så funkade det bra. Efter att vi lämnat våra grejer på hotellet (som låg på gångavstånd från Greyhound-stationen, win) så gick vi för att hitta något att äta. Därefter gick vi till Willis Tower, som är USAs näst högsta byggnad, efter det nybyggda Freedom Tower i New York. I tornet finns små glaskuber som sticker ut från toppen, som man kan stå i och kika ner. Hisnande och inte helt angenämt faktiskt. 

Därefter gick vi till The Navy Pier och kikade runt. Vi käkade middag på The Bubba Gump Restaurant och eftersom det varit en lång dag gick vi tillbaka till hotellet och sov rätt så tidigt. På fredagen gick vi till Millenium Park först och fotade massa kring den berömda bönan Golden Gate. Trots att det var lite kallt så var vädret himla fint så att spendera förmiddagen med att gå runt och kika på stan var inte dumt alls. Vi gick förbi The Crown Fountain och andra landmärken i parken. Efter lunch tog vi en buss upp till The Lincoln Zoo, eftersom det var Judys önskan att gå dit. Djur är ju inte riktigt min grej som ni vet, men dagen var som sagt riktigt fin så det gjorde mig inget att lunka runt där. På kvällen käkade vi en Chicago-klassiker: deep dish pizza. Det är en hög pizza med massor av fyllning och var faktiskt himla gott. Inte som en Emilia utan köttfärs från Venezia, men klart godkänd.

På lördagen packade vi ihop och checkade ut. Olivia och Sencer gick i förväg och kollade in stadens konstmuseum, medan Judy och jag tog det lugnt med lite brunch i solen. Därefter gick de andra till planitariumet och jag och Judy gick en extra sväng runt strandpromenaden. Eftermiddagens spenderades på The Field Museum och efter middagen så gick vi till busstationen. Olivia och Sencer hade biljetter till midnattsbussen, men jag och Judy fick vänta till 6.20 på morgonen. Tiden gick ganska fort som tur var och hemresan spenderade vi mest sovande. Runt sju var jag äntligen hemma och hade köpt med mig sushi på hemvägen. 

Trots lite gnabb och töntigt tjafs mellan mina tre reskompisar (de bor ihop och hade precis bråkat innan vi åkte) så var det skitkul att komma iväg. Innan och efter resan så har vardagen mest bestått av ångest inför finalsen och plugg. I veckan har vi varit på sushibuffé, haft avskedskalas igår och i måndags så käkade jag och Saskia lyxmiddag för att fira att vi gjort en av de klurigaste finalsen på måndagseftermiddagen. Många hejdå:n som ska sägas, planering inför Ericas och min resa och så fix inför min hemresa. 

Om sex timmar så är Erica här och trots att jag har massor med saker som måste vara klara innan onsdagmorgon, så ska det bli så himla mysigt att ha henne här. Nästa gång ni kikar in här så finns kanske ett inlägg från New York, eller så är jag redan hemma i Sverige. Tänka sig va!